Modelejon

Trogna läsare kanske minns mitt jättearbete som går ut på att scanna in gamla negativ. Projektet närmar sig faktiskt sitt slut, tro det eller ej. Det finns en del negativ kvar att scanna, men de intressantaste och mest spännande negativkuverten torde nu vara avklarade. För att fira detta tänkte jag bjuda på en modekavalkad som visar hur min klädstil har utvecklats under åren. Det är ju så inne nu att lägga upp bilder på sina outfits på sin blogg, vetja. 
Håll er för skratt! 

Redan 1968 aspirerade jag på att bli en av de där lättklädda damerna som poserar på sportbilar på bilmässorna. Det här är nog så nära jag kom. Det är kanske också här jag är på höjden av min modekarriär. Se bara på den nätta prickiga bomullsklänningen i lagom längd, de rena, vita knästrumporna och det prydligt kammade håret. Och den tjusiga Amazonen! 
Härifrån går det bara utför... 

Något år därefter hade jag troligen missförstått det där med blommig klänning och tar på mig en tussilago-utstyrsel. Håret är rufsigt och virveln i pannluggen spretar. Hållningen är inte den bästa och gult är nog inte min färg, inte ens mot sommarens fräscha solbränna. Och inga strumpor har jag heller. Vilket stilbrott!
År 1988 lät jag några modemedvetna kompisar hjälpa mig med outfiten. Jag borde väl inte vara vän med någon av dem längre, känns det som. De rosa dinglande örhängena är verkligen inte min stil och inte hårfärgen heller. Det här är faktiskt den enda kvällen i mitt liv som rödhårig. 
Jag har inget minne av i hurdant skick strumpisarna var då möhippan avslutades tidigt följande morgon eller huruvida sidenhandskarna hängde med till det bittra slutet. Minnena från evenemanget är i övrigt också lite suddiga.  
År 1989 hade jag nått botten. Kolla på den chica pudelfrisyren och de enorma glasögonen. Eller den vackert lunsiga tröjan som så fint plockar upp det gula inslaget i det psykedeliska mönstret på den svepande långkjolen. Jag sa ju förresten att gult inte är min färg. Ingen ändring där. Pricken på i är de lurviga rosa tofflorna à la Pink Panther. Se där en julaftonsoutfit utan like! Men varma fötter hade jag.
Jag har inga bra bilder på dagens stil. Men sådan här uppfattning har mina kolleger om hur jag ser ut. I alla fall som marsipanfigur på min femtioårsfödelsedagstårta. 

Inga kommentarer:

Skicka en kommentar

Håller på att lära mig ett nytt språk

Lyssnade på det eminenta radioprogrammet Nästsista ordet i går. (Jag vägrar kalla radioprogram för poddar, call me oldfashioned). Det disku...