I morse då jag åkte mot huvudstadsregionen hörde jag flera inslag om den beryktade bältessängen i polishäktet i Esbo. Flera förståsigpåare höjer pekfinger, fördömer och har åsikter om att den omedelbart borde avskaffas.
Visst kan jag väl inse att det inte är det bästa alternativet för hantering av polisens "kunder", men jag tycker framför allt att den som inte har befunnit sig i en situation där bältessängen eventuellt skulle behöva användas inte ska komma med alltför många pekpinnar. Tänk dig att klockan är halv tre på natten, och du har plockat in en hotfull och oregerlig, kanske oberäknelig person, eventuellt påverkad av okända droger. Du eller din kollega har kanske fått ett slag under processen. Du har nya larm som väntar och har varken tid eller kunskap att fundera på vad man kan göra för personen som nu står och dunkar sitt huvud i väggen i frustration, berusning eller förvirring. Kanske bältessängen då verkligen är det bästa alternativet? Och även om det också i poliskåren finns rötägg, måste vi väl ändå utgå från att man tar till drastiska metoder som bältessängen bara i yttersta nödfall.
Framför allt tycker jag att man inte ska komma med fördömanden och förbud om någonting utan att samtidigt komma med ett alternativ. Hur tycker alla dessa kommittéer och justitieombud och journalister att besvärliga "kunder" ska hanteras i häktet utan att man riskerar att de skadar sig själv eller andra?
Samma fenomen stöter jag på ofta i arbetslivet. Man kommer med klagomål och med kritik och man pekar finger. Men man bidrar sannerligen inte med alternativ eller motförslag.
Och på Ring III blev jag dessutom fotad i hastighetsövervakningskameran. Jag glömde le och titta in i linsen. En sådan dag idag.
