Planeringen av årets julfester har startat

Kring det allvetande kaffebordet på jobbet diskuterades idag de förestående ändringarna i taxiverksamheten och det uttrycktes oro över svårigheten att få taxi här på landsbygden efter reformen. Eftersom det konstaterades att det kommer att vara speciellt svårt att få tag i taxi i julfesttider ville jag visa min kreativitet och föreslog att vi kunde ordna firmans julfest som skype-julfest så att alla kan delta bekvämt hemifrån och därigenom kan undvika taxiproblem på morgontimmarna.

Jag har numera portförbud från kaffepauserna.

Om bubblor och telefoner och lite frustration

Jag har ny telefon. Låt oss inte gå in på oviktigheter som varför, vi kan bara konstatera att bytet föregicks av ett slappt handgrepp, en grusväg och glassplitter. 
Låt oss heller inte gå in på hela den fula och utdragna installationsproceduren, vi kan bara konstatera att den inbegrep gråt och tandagnisslan, mera frågor än svar samt ovärderlig hjälp av Trean. 

Den sista (hah!) åtgärden då man tar i bruk en ny telefon är att applicera skyddsfilm på skärmen. Den osynliga filmen levereras i ett eget paket, komplett med putsduk, bubbelutslätare (ett redskap jag inte visste existerade) och nånting som jag inte visste hur jag skulle använda, en Dust removal tape (ja, tejp. Till damm?), så jag slängde det. Efter ett antal minuter är filmen på plats, lite snett och med bubblor givetvis, och jag blöder från pekfingret. Frågan infinner sig oundvikligen, VARFÖR levereras inte telefonen färdigt utrustad med skyddsfilm? Eller - flämt - tänk om skärmen kunde vara gjord av mera hållbart glas? Det här tipset bjuder jag på till alla telefontillverkare. Varsågoda!

PS. Trean övertalade mig att installera fingeravtryckslås för att enkelt och behändigt låsa upp telefonen med ett fingeravtryck istället för att knappa in en fyrsiffrig pinkod, (en omständlig procedur som säkert räcker en halv sekund längre). Gissa vilket finger jag använde för fingeravtrycket!

En app för mobbade?

Jag är ett mobbningsoffer! Nånej, nej. Jag vet ju att man inte ska skämta om något så allvarligt som mobbning. Men nu använder jag inte ordet i dess allvarligaste betydelse då jag avslöjar att jag blir mobbad av mina kollegor. Inte arbetsplatsmobbning i ren form, nej. Utan sportmobbning. Just precis. Sport!

Nuförtiden börjar nämligen alla möten med mina svenska och danska kollegor så att någon av dem frågar mig om jag har sett gårdagens resultat. Det har jag ju givetvis inte. Vilken sport alltså? När? Var? Hur? Spjutslängning? Längdhopp från stillastående? Baklängeslöpning hundra meter? Och därefter meddelar de stolta att Danmark eller Sverige har vunnit över Finland i någon slags idrottsutövning som jag inte hade någon aning om att har utspelat sig. Basket, simning eller schack till exempel. Och så ska jag gratulera och hylla kollegorna för insatsen. Grattis till segern i armbrytning eller isdans! 

Vad har jag att kontra med? Ingen aning! Jag följer ju inga sportnyheter och kan alltså inte komma med minsta tillstymmelse till vinst. Vare sig ishockey, fotboll eller kärringkånk. Jag behöver en app! En app där jag kan få nyheter om alla idrotter där Finland har vunnit över Sverige och Danmark. Allt från orientering och cykling till stövelkastning och curling.  Vem kunde bygga en sådan åt mig? Glöm inte rodd, bågskytte och dressyr. Och dopning...

Den inre klockan har stannat


Min inre klocka har utsatts för extrem påfrestning de senaste veckorna. Inte bara ändring till sommartid utan också tidsskillnader och snabba årstidsväxlingar. 
Först upplevde vi våren i Rom. Vi flyttade klockan då vi anlände till värmen och vi flyttade den till sommartid under vistelsen. Och avslutningsvis flyttade vi den tillbaka till finsk tid då vi återvände till vintern. Efter bara en dag var det dags för snöslask och"takatalvi" i Stockholm. Och svensk tid förstås. Och hem tillbaka. Igen ett par dagars andningspaus innan det åter var dags för vårvärme i Zurich. Och centraleuropeisk tid. På hemmaplan var det åter dags att skrapa bilfönster och vinterdäck. Och så i veckan igen en tur till den skånska våren och svensk klocka. 
Bromma. Snöslask. +1. CET.
Rom. Sol. +25. CET.

Pfäffikon. Halvmulet. +10. CET.
Solsken över den vackra Ivösjön. +5. CET.
Ekenäs. +2. Inte ens med bästa vilja kan man påstå att våren har kommit. EET.

Sena flyg och tidiga morgnar och lite sömnskuld i en salig blandning. Noll koll på väder, temperatur och vilken dag det är. Påsken kommer inte en dag för tidigt. Behöver ställa klockan nu. 

Älskade Waterstones


Ja! Länge leve LP-skivan, boken, realradion och papperstidningen! Du är inte en dinosaurie eller en bakåtsträvare för att du har insett vikten av att inte göra dig helt beroende av elektroniska medier. En sund samverkan mellan Spotify, e-tidningen och en vanlig pocketbok är en bra lösning.

Annat viktigt: varma tankar och styrka till stockholmarna och alla andra svenskar. Och kom ihåg att gå och rösta i morgon!

When in Rome, do as the Romans do



Jaja, ni förstår ju att ett obligatoriskt Rom-inlägg är att vänta. Jag kunde ju ha gjort det enkelt för mig och hänvisat till förra gången jag besökte den eviga staden, se här, men ingen resa är den andra lik och nu finns det förstås en hel massa annat att berätta om. 

Orsaken till årets Rom-besök är förstås Ettan som har gått och blivit romare för ett år. Det är bara tre månader sedan han åkte iväg, men oj vad det var fint att få krama om honom riktigt rejält igen. Vi besökte hans arbetsplats Circolo Scandinavo i Trastevere och stötte på några av månadens konstnärer. 
På lördagen åkte vi på utfärd i en liten Fiat (finns det andra bilar i Italien?) till Pompei för att insupa historia på allvar. Vädret visade sig från sin bästa sida och solen gassade där vi vandrade på de antika gatstenarna. Solgasset var inte lika kul i vår bil utan luftkonditionering, men med mycket vatten gick det bra det också. Så himla skönt att vattnet är drickbart överallt och att det finns vattenposter utplacerade här och var! 
På hemvägen avvek vi från motorvägen och tog den vackra kustvägen norrut tillbaka mot Rom i regionen Lazio. Det blev skymning och mörkt innan vi hann hem tillbaka, och vi fick njuta av en underbar solnedgång vid havet strax utanför Gaeta.
Maten är som vanligt himmelskt god och jag kan återigen bara beklaga att man hinner äta så få gånger under ett långt veckoslut. Vår son, romaren, tog oss med till Roms bästa pizzeria, Pizzeria Baffetto. Vi åt också risotto, pasta, saltimbocca och ännu mera pizza och sköljde ner härligheterna med lent vino di tavola serverat i kannor. Ett och annat glas prosecco hanns det också med. Man måste ju variera...

 
I övrigt gjorde vi inget speciellt. Gick och vandrade och promenerade och vandrade och gick och promenerad och gick. Och satt ibland och vilade., 
Gränden utanför vårt hotell i Trastevere.
Oculus i Pantheon är ca 9 meter i diameter och lyser upp hela rummet. 

Tibern by night. Peterskyrkan i bakgrunden. 
Ponte Rotto betyder inte Råttornas bro, som man kunde tro, utan Den trasiga bron.
Där står den mitt i floden Tibern och skräpar. 
Santa Maria di Trastevere -kyrkan är en av Roms äldsta kyrkor. Här har man inte snålat med bladguldet.
På Campo di Fiori säljs inte bara blommor. Till exempel också Limoncello i långa rader.
Man kan också bara sätta sig på en uteservering och ta en cappuccino istället för att shoppa.
Spanska trappan var som vanligt fullpackad. Inte så mycket med romare utan med turister. Det är fortfarande en gåta för oss varför den har blivit ett must-see för turister? Men fin är den ju, det ska medges. 
Här står vi och missar helt den vackra utsikten bakom oss. Måste vara något spännande som händer på vägen? 

Håller på att lära mig ett nytt språk

Lyssnade på det eminenta radioprogrammet Nästsista ordet i går. (Jag vägrar kalla radioprogram för poddar, call me oldfashioned). Det disku...