Same procedure.....

Jaså. Året närmar sig sitt slut. Ett bra år, det här också. Spännande, innehållsrikt, glatt. Som vanligt firas årets slut med pompa och ståt, i sällskap av goda vänner och ett och annat glas med bubbel. Traditioner. Jag önskar er alla en riktigt trevlig nyårsafton och allt gott inför det nya året!

En annan tradition är att varje nyårsafton kolla på världens bästa kortfilm på TV. Hinner du inte se den idag går det bra på youtube också här.










Önskas hyra

Önskas hyra:
sexig mystisk behaglig kvinnoröst i trettio fyrtio femtioårsåldern. 
Gärna en god andra sopran med fint vibrato.

I förrgår natt drabbades jag av en liten influensaunge, som tacknämligt nog tycktes gå över på 24 timmar. Tyvärr svepte den i hastigheten med sig min röst på samma gång och jag går nu här och viskar med en hes men samtidigt pipig röst till nöje för den övriga familjen. 
Normalt räknar jag mig som en fåordig och tystlåten person, men jösses vad jag nu har mycket på hjärtat. Bävar för dagen då rösten återvänder då alla ord ska ut på samma gång. 

Mållös

Jag saknar ord. Gynekolog- och tandläkarbesök bleknar i jämförelse med dagens mammografiundersökning. Just det, jag har nu uppnått den ärevördiga åldern för min första undersökning. Och jag är fortfarande mållös efter besöket. Tack bara alla ni som varit med om det och inte berättat nånting... 

Men, det är klart, det finns ju en god orsak till att genomlida detta. Jag hoppas innerligt att jag inte behöver göra ett återbesök. Nästa gång utlovas om två år. Jag bävar....



Skogshuggare och ballerinor

Ibland är flyget till Köpenhamn inte speciellt stort. Då jag säger stort, menar jag egentligen litet. Så litet att man boardar planet via plattan, så litet att man inte kan ta in kabinväskor i planet, så litet att det bara finns två + två säten i bänkraderna. Sådana gånger känns det mindre bra då man ser planet fyllas av kroppsbyggare och representanter från Finlands Skogshuggarförening eller nånting motsvarande. 
Jaja, man ska inte kasta sten i glashus, jag vet. Jag är själv inte precis i ballerinastorlek, men det kändes som om mer än hälften av passagerarna var minst 1.90 långa och 100 kg tunga. Jag lyckades lägga band på min lust att stiga upp och dirigera dem att åtminstone placera sig jämnt fördelade över planet. Sen kom det in ett par barn, tack och lov, som lite lättade på totalvikten. 
Vi lyfte på första försöket. Och vi ramlade inte ner heller. 

Pepparkaksbrådska

Det blir mest bilder nu. Inte så mycket text. Det beror inte på lättja utan på brådskan. Julbrådskan och jobbstressen alltså. Extra stressiga i kombination.
Men i går var det fråga om en annan slags brådska. Då var det jag som ansvarade för gräddandet av pepparkakor, påfyllning av deg till de duktiga bagarna (Mor och Systrami och Halvan lite sådär halvhjärtat) och glöggserveringen. Plåtarna drällde på alla lediga ytor, russin och mandlar flög omkring och pannlapparna var försvunna var och varannan minut. Men pepparkakorna är nu bakade, ingen plåt brändes och Halvan lyckades inte (trots goda försök) äta upp hela degen. Åter ett steg närmare jul. 



Egentid

Åkte i arbetsärenden till det västra grannlandets hvudstad. Passade helt egoistiskt på att stanna över lördagen för lite välbehövlig egentid. Stockholm visade sig från sin bästa sida. På bara några få timmar (känns det som) hann jag känna på historiens vingslag i Wasamuseet, sjunga med ABBA på ABBAmuseet, äta mäktigt julbord på anrika Ulla Winblads, dricka ett antal Cosmopolitans, shoppa julklappar (och en väska att forsla hem dem i), tanka sol i Kungsträdgården och njuta av glögg på Stortorgets julmarknad. Så mycket på så kort tid. Och ändå full av energi väl hemma igen. Nu orkar jag med de sista stressiga dagarna före jul.








Högvatten

Tog en tur längs Västvallen för att kolla in det berömda högvattnet. Yup. Det är högt vatten. Värre har vi sett, men den här nivån räckte till för att göra det knepigt att ta sig fram utan gummistövlar på vissa ställen. 
Inget stort hopp i vattnet från hundbadbryggan.
Knipans strand är försvunnen. Minigolfen är hotad...
Tur att man inte skulle ut med båt...
En modig cityjeep vågade sig in i vattnet. Jag hade inte gummistövlar.
Också Vassbukstorget var delvis försvunnet.




Raseborgs nyaste

Idag besökte jag Raseborgs nyaste butik, Onninens nya Expressbutik i Horsbäck. Där huserar min goda vän och före detta kollega Sinikka med sina två kollegor och betjänar ortens rörmokare och elektriker med allsköns produkter. Här handlar mestadels gubbar i halare eller arbetsbyxor, små eller stora företagare i VVS- och elbranschen. De köper skruvar och rör och muffar och kablar och mojänger av olika slag. Eller arbetskläder, borrmaskiner, WC-stolar, varmvattenberedare och puukkon. 
6500 intressant produkter.
Då jag säger intressanta menar jag egentligen - gäsp - ointressanta. 
Nej, det är inte en butik för dej och mej. Vi vanliga konsumenter får nöja oss med Rautia eller Trävaruhuset som tidigare. Tack ändå, butikschefen för intressant besök! Vi kommer kanske igen.
En intressant detalj är att alla produktmärkningar är på svenska!


Håller på att lära mig ett nytt språk

Lyssnade på det eminenta radioprogrammet Nästsista ordet i går. (Jag vägrar kalla radioprogram för poddar, call me oldfashioned). Det disku...