Same procedure.....

Jaså. Året närmar sig sitt slut. Ett bra år, det här också. Spännande, innehållsrikt, glatt. Som vanligt firas årets slut med pompa och ståt, i sällskap av goda vänner och ett och annat glas med bubbel. Traditioner. Jag önskar er alla en riktigt trevlig nyårsafton och allt gott inför det nya året!

En annan tradition är att varje nyårsafton kolla på världens bästa kortfilm på TV. Hinner du inte se den idag går det bra på youtube också här.










Önskas hyra

Önskas hyra:
sexig mystisk behaglig kvinnoröst i trettio fyrtio femtioårsåldern. 
Gärna en god andra sopran med fint vibrato.

I förrgår natt drabbades jag av en liten influensaunge, som tacknämligt nog tycktes gå över på 24 timmar. Tyvärr svepte den i hastigheten med sig min röst på samma gång och jag går nu här och viskar med en hes men samtidigt pipig röst till nöje för den övriga familjen. 
Normalt räknar jag mig som en fåordig och tystlåten person, men jösses vad jag nu har mycket på hjärtat. Bävar för dagen då rösten återvänder då alla ord ska ut på samma gång. 

Mållös

Jag saknar ord. Gynekolog- och tandläkarbesök bleknar i jämförelse med dagens mammografiundersökning. Just det, jag har nu uppnått den ärevördiga åldern för min första undersökning. Och jag är fortfarande mållös efter besöket. Tack bara alla ni som varit med om det och inte berättat nånting... 

Men, det är klart, det finns ju en god orsak till att genomlida detta. Jag hoppas innerligt att jag inte behöver göra ett återbesök. Nästa gång utlovas om två år. Jag bävar....



Skogshuggare och ballerinor

Ibland är flyget till Köpenhamn inte speciellt stort. Då jag säger stort, menar jag egentligen litet. Så litet att man boardar planet via plattan, så litet att man inte kan ta in kabinväskor i planet, så litet att det bara finns två + två säten i bänkraderna. Sådana gånger känns det mindre bra då man ser planet fyllas av kroppsbyggare och representanter från Finlands Skogshuggarförening eller nånting motsvarande. 
Jaja, man ska inte kasta sten i glashus, jag vet. Jag är själv inte precis i ballerinastorlek, men det kändes som om mer än hälften av passagerarna var minst 1.90 långa och 100 kg tunga. Jag lyckades lägga band på min lust att stiga upp och dirigera dem att åtminstone placera sig jämnt fördelade över planet. Sen kom det in ett par barn, tack och lov, som lite lättade på totalvikten. 
Vi lyfte på första försöket. Och vi ramlade inte ner heller. 

Pepparkaksbrådska

Det blir mest bilder nu. Inte så mycket text. Det beror inte på lättja utan på brådskan. Julbrådskan och jobbstressen alltså. Extra stressiga i kombination.
Men i går var det fråga om en annan slags brådska. Då var det jag som ansvarade för gräddandet av pepparkakor, påfyllning av deg till de duktiga bagarna (Mor och Systrami och Halvan lite sådär halvhjärtat) och glöggserveringen. Plåtarna drällde på alla lediga ytor, russin och mandlar flög omkring och pannlapparna var försvunna var och varannan minut. Men pepparkakorna är nu bakade, ingen plåt brändes och Halvan lyckades inte (trots goda försök) äta upp hela degen. Åter ett steg närmare jul. 



Egentid

Åkte i arbetsärenden till det västra grannlandets hvudstad. Passade helt egoistiskt på att stanna över lördagen för lite välbehövlig egentid. Stockholm visade sig från sin bästa sida. På bara några få timmar (känns det som) hann jag känna på historiens vingslag i Wasamuseet, sjunga med ABBA på ABBAmuseet, äta mäktigt julbord på anrika Ulla Winblads, dricka ett antal Cosmopolitans, shoppa julklappar (och en väska att forsla hem dem i), tanka sol i Kungsträdgården och njuta av glögg på Stortorgets julmarknad. Så mycket på så kort tid. Och ändå full av energi väl hemma igen. Nu orkar jag med de sista stressiga dagarna före jul.








Högvatten

Tog en tur längs Västvallen för att kolla in det berömda högvattnet. Yup. Det är högt vatten. Värre har vi sett, men den här nivån räckte till för att göra det knepigt att ta sig fram utan gummistövlar på vissa ställen. 
Inget stort hopp i vattnet från hundbadbryggan.
Knipans strand är försvunnen. Minigolfen är hotad...
Tur att man inte skulle ut med båt...
En modig cityjeep vågade sig in i vattnet. Jag hade inte gummistövlar.
Också Vassbukstorget var delvis försvunnet.




Raseborgs nyaste

Idag besökte jag Raseborgs nyaste butik, Onninens nya Expressbutik i Horsbäck. Där huserar min goda vän och före detta kollega Sinikka med sina två kollegor och betjänar ortens rörmokare och elektriker med allsköns produkter. Här handlar mestadels gubbar i halare eller arbetsbyxor, små eller stora företagare i VVS- och elbranschen. De köper skruvar och rör och muffar och kablar och mojänger av olika slag. Eller arbetskläder, borrmaskiner, WC-stolar, varmvattenberedare och puukkon. 
6500 intressant produkter.
Då jag säger intressanta menar jag egentligen - gäsp - ointressanta. 
Nej, det är inte en butik för dej och mej. Vi vanliga konsumenter får nöja oss med Rautia eller Trävaruhuset som tidigare. Tack ändå, butikschefen för intressant besök! Vi kommer kanske igen.
En intressant detalj är att alla produktmärkningar är på svenska!


De barnen, de barnen

Familjeidyll - eller näin meillä...

Mor sitter bekvämt (= ligger) i allsköns ro i soffan (= enda rätta ställningen dagen efter firmans julfest) och idkar kultur (= kollar på senaste avsnittet av Bron på plattan). 

Enter Trean som frågar vänligt (= spydigt): "Kan jag hämta nånting till dig, mamma? Lite mera Fanta, kanske?".

Om jag inte hade varit så trött skulle jag ha stigit upp och dängt honom.

Getting ahead

I lördags bjöd goda vänner till kinesisk kväll. Och vilken kväll det var! Det var all in, som man säger på ren svenska. 
Äkta kinesiska lyktor, jasminte, bordsplacering med kinesiskt uttal och lyckokakor. Och massor av läcker kinamat som vi tappert petade i oss med pinnar. Med större eller mindre framgång. Och så tävlade vi i kinesisk quiz och plockade sockerbitar med pinnar på tid. Än en gång ett stort tack till de kinesiska värdarna för en fin kväll!
Till kinesisk mat dricker man Tsingtao.
Jasminte inledde middagen.
The secret of getting ahead is getting started.
En riktig sanning att ta till sig. 

Livet går vidare

Hela världen stannar upp i kölvattnet av fredagens terrordåd. Fördömer, förfärs, frustrerar, förundras och förbannar. Gråter och knyter nävarna.
Men mitt i sorgen och ilskan går Livet vidare. De stolta parisarna är inte rädda. Och här i Ekenäs firar vi 7-årskalas hos glada Halvan. 
Böcker, radiostyrd bil och piratlego. Sådant som gör en sjuårig kille lycklig. 
På sjuårskalas serveras förstås pizza. I mängder.
Och tårta. 
 The guests have left the building. Vi tackar för trevligt födelsedagskalas.


Pappadagen

Gkad farsdag till alla pappor! Här har vi slappat i soffan, njutit av regnet, läst och löst korsord. Sedan piffade vi upp oss, packade in de två hemmavarande ätteläggarna i bilen och åkte till Westerby gård för att njuta av deras delikata farsdagsbuffet. Nu väntar soffan igen och far i huset har fått en liten konjak som festlig avslutning på dagen. Inte så illa för en regnig och dyster novembersöndag.



Som ett tandläkarbesök

Förlåt alla tandläkare för att ni får sätta måttstocken. Det kunde ju lika gärna vara gynekologen. Alltså nånting otrevligt som måste skötas undan. Så kändes det nämligen häromdagen det att gå till fotografen, ett nödvändigt ont som krävdes för jobbet. 
Jag står helst bakom kameran själv, men häromdagen var jag tvungen att fixa håret lite extra, vara omsorgsfull med makeupen, försöka låta bli att skrynkla till skjortan och smila upp mig i studion. Misson impossible. För att inte tala om att växa tio centimeter och gå ner tjugo kilo. Och ändå hade jag ju tre veckor på mig att förbereda. 

Så här såg det ut då min kollega och jag genomled en fotosession hos Fotofabriken.  


Och så här blev slutresultatet. Skjortan är ju skrynklig... 

Mikrosemester

Jag har också tidigare förespråkat närturism, t.ex. här. I lördags gjorde jag och Maken en mikrosemestertur till hufvudstaden där vi firade födelsedag tillsammans med jubilerande Ettan. Vi kombinerade lite shopping på Det Anrika Varuhuset och ett stärkande glas vin på ett lokalt public house med 'luddag' (varken lunch eller middag) på en liten kvarterskrog på Skillnaden och musikal på Svenskis. Och allt dethär på en eftermiddag och kväll! 

Pizza på Skiffer. Ett annorlunda pizzakoncept. Inte illa alls, tvärtom, men annorlunda.
Min pizza hette Saaristomeri och innehöll rökt lax, potatisklyftor, pocherat ägg med svart kaviar, sallad och gammaldags pressgurka, hos oss även kallad "skakagurka". Mycket gott! 

The show is about to begin! Mia Hafrén är suverän i huvudrollen, de andra levererade inte lika bra. Tantpower fungerar alltid och stod för komedienneinslaget med Maria Sid i spetsen. Mycket sevärt.
Beställer man biljetter en vecka innan så får man nöja sig med lite sämre biljetter. 


Jojo

Förlåt! Det här ska verkligen inte vara en bokblogg. Men eftersom jag själv älskar att plocka upp boktips på bloggar och FB så tycker jag det bara är rättvist att sprida glädje åt andra hållet nu och då också. 
Den här gången plockade jag med mig romanen Etthundra mil av Jojo Moyes från bibban och gillade den skarpt. En lite märklig blandning av chicklit och roadtrip och samhällskritik och nutidsskildring av det brittiska klassamhället, kan tyckas. Men underhållande läsning. 
Nu ska Jojos tidigare verk testas. Jojo.
The one plus one på originalspråk. Vill gärna läsa nästa Jojo-bok på engelska, har stora förhoppningar på språket. 

Pfäffikon

Grüße aus Pfäffikon! Jag vet, det låter som nånting som ligger granne med Salikon eller eventuellt ett område i Sagan om ringen. Men Pfäffikon är alltså en liten stad vid Zürichsjön, mitt emellan Zürich och Ziegelbrücke. Och här är jag på arbetsresa. Det var mörkt under tågresan hit, men i morgon ska jag ge mig ut på alpsluttningarna och joddla. Eller så ska jag sitta inne i ett konferensrum i två dagar, det är möjligt att det stod nånting sånt i programmet...

Favoritfredag

Alternativ 1
En avslappnad och stillsam kväll i soffan med ett glas vin och senaste numret av Svensk Damtidning. Brasan sprakar värmande och dumburken är sällskaplig i bakgrunden. 

Alternativ 2
En hård träbänk vid konstgräsplanen i Karis med en pläd runt benen. Mörkret och kylan är påträngande. Märk också avsaknaden av vin. Sällskapet består av övriga lamt hejande föräldrar och ett gäng tonåringar som jagar en boll ute på planen. 

Valet är inte så svårt eller hur. Alltså drar jag dunrocken på och åker iväg på fotbollsmatch. Cheers!

Hata burpees

Vår slavdrivare - ursäkta, jumppainstruktör - har fått för sig att vi ska göra burpees. Ett starkt argument för att sluta på jumppan. 
Så här ska burpees se ut.

Så här ser jag ut.

(Bilderna lånade)

Mamma, kom och hjälp

På höstmarknaden köpte jag en ny köksmatta. En såndär blandning av plast och bomullstrasor, ni vet. En som är lätt att tvätta och som torkar snabbt, ty i vårt kök behöver mattan ofta tvättas. I samma ögonblick som jag bad marknadstanten ge mig två meter matta, insåg jag att jag köpte metervara och att mattan i fråga behövde knytas innan den kan tas i bruk. Hjälp! 
Normalt skulle saken lösas enkelt så att jag inkallar min Mamma som snabbt och behändigt skulle ha knutit mattan medan hon dricker en kopp kaffe. Men nu tänkte jag att eftersom jag ändå har fyllt tjugonio så borde jag väl för sjutton klara av att knyta mattfransar själv. Famous last words, liksom. 


Sagt och gjort, här sitter jag nu på terrassen i solskenet och knyter för fulla muggar. Det blir rätt bra ska jag säga. Men jag ska ändå ringa mamma och be henne komma och hjälpa med kanterna, för jag har ingen aning om vad jag ska göra med trasorna längst ut så att de inte rispar upp så fort jag klipper av dem. Och så ska jag koka en kopp kaffe till henne. 

Falafel och hjulfie

Sockervadd, en brandmanshjälm, en slickepinne, en motorcykel, en köksmatta och 10 falafelbullar. Se där årets skörd på höstmarknaden i Ekenäs. Vi fördelade inköpen så att jag tog mattan och falaflarna och Halvan tog resten. Sen åkte vi en hel del på tivolit också och åt varsin hotdog. En fin höstmarknad som vanligt. 
En hjulfie i pariserhjulet.

Ibland är livet bara fint

Vissa helger bara är bättre än andra. Gladare. Soligare. Och längre.

Trött fredagkväll i soffhörnet efter lång vecka. Regnig lördag med effektivt jobb i både kök och trädgård. Besök på torget och eftermiddagskaffe med kaka och Halvans trolleriföreställning hos Systrami. Härligt trevlig kväll hos goda vänner med superbt god mat och många skratt. Solig och varm söndag. Lagom trött efter lördagskvällen. Glad lunch med goda vänner ute på terrassen. Jo, ute!

Jag har strykt, lagat mat till veckan, bykt tvättkorgarna tomma och börjat jobba på nästa fotobok. Maken har slängt sommarblommorna, tvättat utekrukorna och byggt insynsskydd till förrådet. Vi är utvilade och fulla av energi. Det känns som om veckoslutet varit en vecka långt. Ibland är livet bara fint. 


En härlig man!

Hemkommen efter årets eventuellt sista båtveckoslut konstaterar jag att Marea har några riktigt goda egenskaper jämfört med tidigare båtar. Komfortabla (i båtmått mätt) bäddplatser - så att man inte vaknar upp med ryggskott alla mornar, ett rejält (i båtmått mätt) kök - så att inte trappan upp i sittbrunnen också är spisen, egen toalett - så att man inte behöver kissa inklämd bland seglarkläder och gummistövlar i förhytten och kylskåp - så att vitvinet hålls kallt. 
Marea är också utrustad med TV. En helt onödig TV. En TV som jag redan i våras svor på att aldrig skulle betittas. Ty sommaren är kort, man hinner väl glo på dumburken hela långa vintern, man ska njuta av skärgården och allt sånt, ni vet. 

Nåväl, i lördags satt vi i kajutan i den mörka sommarkvällen och njöt av skärgården, några värmeljus, ett glas vin och en god bok. Och då dyker Thomas Lundin upp, lockar och pockar och inbjuder till lördagsunderhållning. Det är dags för frågesportprogrammet På resande Not. Och vem kan väl motstå den härliga mannen! Följaktligen knäpptes TV:n på och böckerna stuvades undan. Helt mot mina principer satt vi sedan där i den finska sommarkvällen, med Finska viken kluckande utanför, och kollade på TV. Att vi inte skäms. 
På resande not och Thomas levererade som vanligt. Mycket underhållande och lärorikt program. Sämre kunde man ha det en lördagskväll i Hangö gästhamn. Men lite skämdes jag.  

Britt-Marie och bikarbonat

Jag har tidigare rekommenderat Fredrik Backmans romaner En man som heter Ove och Min mormor hälsar och säger förlåt. Se här. 
Häromdagen formligen sträckläste jag hans roman från 2014 om Britt-Marie, och lärde mig hur man ska bete sig på arbetsförmedlingen för att få jobb och att bikarbonat är överlägset som städmedel. Backman överträffar sig själv. Läs den!

Höstens inträde

Idag visar kalendern den sista sommardagen. 31 augusti. I morgon börjar hösten. Och då byter jag från sommarväska till vinterväska. Sommarväskan som hänger med bara under de tre sommarmånaderna, har nog tio år på nacken redan, medan vinterväskan som används dagligen under de nio övriga månaderna måste bytas ut lite oftare. Så här gick det till förra gången den skulle uppdateras.

Jag vet att det finns endel av er läsare som har ett förråd av tiotals olika handväskor som ni byter lika ofta som andra byter strumpor. Bli inte förskräckta, jag har faktiskt ytterligare en handväska, min festväska som jag luftar tillsammans med högklackade skor och läppstiftet. Helt blåst är jag alltså inte, men ett stort väskförråd har jag inte heller... 

Och bytet mellan sommar- och vinterväska går lätt med hjälp av min behändiga Bagpod©. En bag-i-bagen så att säga, där alla viktiga grejer ligger, och som är lätt att flytta från väska till väska. Jag skaffade min för många år sedan från DesignWest i Ekenäs, men är inte säker på om butiken längre har Bagpoden i sitt sortiment. Skaffa en du också! 
Min Bagpod är svart. Det är inte lätt att hitta nånting i det svarta hålet inne i en mörk väska.
Se det som ett tips till dig som står i beråd att skaffa en Bagpod. Min nästa ska i alla fall inte vara svart,,,

Fauna och fobi

Mina vänner på FB och Insta har kunnat ta del av fredagskvällens rävincident, då en halvtam ungräv nästan satte hjärtat i halsgropen på mig genom att plötsligt dyka upp i trädgården. Jag har fått förvånade och/eller spydiga frågor om jag är rädd för rävar, vilket föranleder mig att förklara för er läsare hur djurriket är uppbyggt. Lite enklare än von Linné och Darwin tänkte sig faktiskt. 

Grupp 1 i djurriket består av Djur Att Vara Rädd För, Hysteriskt Rädd. Den gruppen har två undergrupper, Ormar och Råttor. Ormar omfattar alla slingrande varelser, större än daggmaskar, som saknar ben. Exempelvis anakonda, svart mamba, verklighetstrogen plastorm och kopparorm. Däremot hör inte krokodil och salamander till denna grupp eftersom de har ben. Det är alltså inte dödlighetsfaktorn utan slingerfaktorn som avgör placeringen. 
Råttor är ett samlingsnamn för alla gnagare med lite päls, korta ben och lång äcklig svans. Exempelvis kloakråtta, skogsmus och sork. Marsvin och kortvuxna män hör inte hit eftersom de saknar svans. Det är lite oklart vad som är avgörande för att hamna i gruppen Råttor, men troligtvis beror det på svansen. Är man osäker klassificeras djuret som Råtta. Möte med djur i Grupp 1 bör undvikas in i det sista, men om så sker är enda utvägen att skrika och springa. 

Grupp 2 består av alla djur som man bör ha Respekt för eller djur som ger en Obehag. Hit hör de flesta djur faktiskt. Hund, tiger, tvestjärt, älg, apa, gädda, mås och räv bland annat. Lömska och lite oberäkneliga djur som någon gång i historien har visat sig farliga för människor. Som man helst tittar på bakom galler eller i en bok. 
Djur i Grupp 2 kan lätt halka in i Grupp 1, om du råkar befinna dig i fel situation. Till exempel om du irrar omkring på savannen i Kenya och stöter på ett lejon. Eller om du krockar med en hjort på motorvägen. Eller blir anfallen av en lösdrivande pitbull. Behåll ditt lugn i möte med djur i Grupp 2 så går det för det mesta bra. Eller ligg ner och spela död. 

Djur i Grupp 3 är djur man tycker om eller är likgiltig inför. Djuren i Grupp 3 är katt, bofink, kanin, vandrande pinne, örn och fjäril. Möjligtvis kan Grupp 3 omfatta något enstaka annat djur också, men inte något jag kommer på just för tillfället. Insekter och spindlar hör kanske lite otippat också hit vilket gör mig och Systrami till en dynamisk duo. Hjältemodigt sveper hon undan både ormar och råttor medan jag får ta mig an spindlarna under hennes svimningsattacker. Detta gäller förstås normala spindlar och inte ludiga saker med en omkrets på 10 cm som lystrar till namnet tarantel (Grupp 2). 
Djur i Grupp 3 kan faktiskt också flytta upp i Grupp 2. Till exempel om de uppträder flockvis som en svärm getingar eller överraskande som en vandrande pinne som plötsligt hoppar fram bakom ett hörn. 

Det är inte lätt att vara räddhare (Grupp 4). 

Omväxling är ansträngande

En hektisk men intressant vecka börjar närma sig sitt slut. Söndag i Zürich,  eller egentligen på ett hotell invid flygplatsen. Måndag på fi...