Vackra händer och mormor säger förlåt

Såhär i årets sista skälvande timmar tänkte jag bjuda er läsare på lite lästips. Ifall ni tröttnar på bloggen, liksom. Det är helt omöjligt att komma med nånslags heltäckande boklista, men ett par nedslag i bokhyllan ska jag väl kunna åstadkomma. 
Ove Backman är en utmärkt författarnykomling bland de vanligtvis utmärkta svenska författarna. Han debuterade 2012 men har redan hunnit ge ut fyra romaner varav jag varmt kan rekommendera dessa två: En man som heter Ove och  Min mormor hälsar och säger förlåt. Hans andra två böcker ligger på läslistan...
Mikael Bergstrands bok Delhis vackraste händer fastnade i Makens vackra hand i Pocket Shop på Arlanda och visade sig vara ett riktigt fynd. Uppföljaren, Dimma över Darjeeling, om Göran Borgs eskapader i Indien är nästan snäppet bättre. Nu återstår att ta en titt på Bergstrands övriga produktion. 
En mycket produktiv och läsvärd författare är Lee Child. Om man gillar hårdkokta amerikanska thrillers alltså. Han har gett ut 20 böcker om tuffingen Jack Reacher, som för övrigt har gestaltats på film av Tom Cruise. (Böckerna är bättre, filmen nästan en flopp, tyvärr). Ibland behöver man ett rejält ombyte från svenska skärgårdsdeckare, London-chicklit och feelgoodromaner. Spänning utlovas!     
För dig som har problem med kollegerna på jobbet har Magdalena Ribbing ett botemedel. Magdalena, som bland annat svarar på kvistiga etikettfrågor i sin blogg på DN, vet ALLT om hur man ska bete sig på restaurangen, i bussen, på kungamiddag, på bröllop och med knepiga gäster på sommarstugan. Tipsboken Etikett på jobbet kunde t.ex. placeras strategiskt på kaffebordet, med gula lappar på vissa viktiga sidor. Eller så bara läser man den hemma och gnisslar tänder i smyg åt kolleger som petar näsan, inte plockar efter sig i köket, lämnar bromsspår i toaletten och kopieringsmaskinen utan papper.   

Tja, inte vet jag. Kanske du redan har läst de här böckerna. Eller så blev du inte speciellt imponerad av mitt urval. Spelar ingen roll. Snart har jag läst mina julklappsböcker. Det kanske blir ett nytt boktips om några månader. 

Dan före dan

Jag bara älskar 23 december. Dan för dan. Speciellt på kvällen då julstöket är klart och hemmet är julpyntat. Då jag sitter, nybastad, i soffan med en glögg och njuter av de tända ljusen. 
Dan före dan är det storstädning. Golven ska dammsugas och moppas, rena mattor plockas fram. Badrummet skuras, det bäddas rent i sängarna och jag plockar fram röda julhanddukar och fleeceplädar. Den gamla goda julskivan med Michael Bolton (det ni, honom hade ni glömt helt!) från nittonhundrakalltomvintern får komma fram och familjen stönar. I år varvade vi med nyförvärvet Thomas Lundins julskiva och städningen gick som smort. Julen ska dofta klorit och Pled. Nystädat. Ja, och lite pepparkaka och glögg kanske också. 

Jag var väl kanske lite orolig för hur julen skulle bli i det nya hemmet, men också här har de älskade julpynten hittat sin plats. Tomtespeldosan står vid kakelugnen, halmbocken vaktar på trappan och min norska glastomte står som vanligt på vardagsrumsbordet. I år står granen på terrassen, utanför vardagsrumsfönstret och inne har vi istället en liten vas med tallkvistar. 
På köksbordet står julgrisen och skålen med clementiner (finns det juligare frukt än det?) på julduken som min kära moster har vävt till mig. Glöm inte burken med fammos spritskransar som också hör julen till. Och allra bäst är förstås att Ettan kom hem på kort julferie från Amsterdam idag. Hela familjen är samlad. 
Nu har jag förberett potatislådan för i morgon och rört ihop senapsströmmingen. Julklapparna väntar i förrådet och mina två vita amaryllisar blommar med stora fina vita blommor. Pojkarna badar bastu. Julfriden sänker sig över det Karlssonska hemmet. 

Jag önskar alla mina läsare en hjärtevarm jul. Njut och ta hand om varandra. 

En helt vanlig dag på jobbet...

Med jämna mellanrum ordnas släckningsövning på jobb. Ett ypperligt tillfälle att pröva på hur det känns att släcka en brand under kontrollerade former. Också under den regniga fredagen gick det bra att tutta eld på övningsredskapen och deltagarna fick i tur och ordning pröva på att släcka med brandfilt och med skumsläckare.


Att släcka med filt är förhållandevis "enkelt". Skydda händerna bakom filten, skuffa den framför dej med foten och lägg den försiktigt över elden. Spänn åt filten runt elden för att täppa till den. Ta INTE bort filten, då finns det risk att elden flammar upp på nytt. Lämna den kvar på elden minst fem minuter eller till brandkåren kommer. 


Att släcka med filt fixar jag någorlunda (då elden är organiserat stillsam i ett runt kärl på lagom höjd...) men att släcka med handsläckare är betydligt knepigare. Att dra ut sprinten är inte lätt, men om du lyckas med det, ska du hålla släckarens handtag i din starkare hand och ta tag i släckningsslangens munstycke med den andra. Håll i längst ut i munstycket, annars kan du inte sikta skummet rätt. Sikta på elden närmast dej, nere vid basen och släck därifrån vidare. Just då du tror att du lyckades släcka eldhavet blossar det upp igen...


En 6 kg släckare har skum för ungefär 18-20 sekunder så det är inte lång tid du har på dig att släcka elden. Sällan brinner det lagom stillsamt på ett begränsat område heller, så det är väldigt bra att få öva på att släcka. Rekommenderar att ALLA deltar i en släckningsövning då tillfälle erbjuds!

En helt vanlig dag på jobbet...

En helt vanlig dag i sista veckan före jul brukar vi samlas på kontoret för att dricka glögg. Ingen våldsam glöggfest, nej då, men en stämningsfull stund med varm glögg, tända ljus och en skål med godis. En del har bråttom och dricker sin glögg på stående fot innan de rusar vidare till nästa möte, andra tar påtår och tretår och sitter i lugn och ro och pratar bort en stund. 


I år var det vi på personalavdelningen som stod för arrangemangen. Inget krångligt - en röd duk, engångsmuggar och pepparkakor i en korg. Min kollega J hade bakat ett par juliga kakor som hade strykande åtgång. Julstämning, 

Julshopping

Tog en kort paus i julstöket under kvällen för att titta in hos DesignWest i Ekenäs som bjöd på kombinerad glöggkväll och julshopping. I grannbutiken huserar Petra Geust i sin ateljé och butikerna bjöd på sitt allra bästa julutbud. 
Hyllorna dignade av produkter och bjöd på både ögonfröjd, levande julmusik och smakupplevelser.
Plånboken blev lite lättare också. Det är möjligt att någon kan se fram emot en julklapp från DesignWest i år, men jag avslöjar ingenting. 

Om du inte har möjlighet att titta in i stenfotsbutiken är det bara att besöka DesignWests webshop och fynda där. 

Mer ljus till folket

Smaken är som baken - delad. Det är alltså lite vågat att komma med synpunkter på ljusdekorationerna i grannskapet. Men det tänker jag alltså göra. Något skoj ska man väl ha i vintermörkret och regnet. 

Låt oss ändå först etablera att alla får dekorera med uteljus precis som de vill (så länge det inte utgör en olägenhet för grannarna, förstås). Om jag gillar eller ogillar nånting spelar absolut ingen roll för hur din gård ser ut. Och det finns säkert många som sneglar missnöjt mot vår gård under kvällspromenaden. Det är helt OK. 

På min topp 3 lista över dekorationer jag inte vill ha på min egen gård finns några klara "favoriter". 1. Blåfärgade ljus. 2. "Istappar" som rinner och andra rörliga eller blinkande ljus. 3. Och djur. Oftast är det renar. Med vidhängande släde och tomte. Dessa tre är sådant jag inte gillar. Men visst - djur och blåljus är bättre än mörklagda trädgårdar, gårdar helt utan uteljus. I det här kompakta vintermörkret behöver vi uteljus, så om du föredrar någon av ovannämnda varianter så är det ändå bättre än ingenting. 

På min topp 3 lista över favoritdekorationer hittar vi först en enkel och vacker trästjärna i fönstret med en svag lampa i. Den kan lysa med sitt milda sken under hela adventstiden till efter trettondagen och bara vara vacker. God tvåa är en ståtlig enbuske eller tuja med många små ljus, gärna med ett gulaktigt sken. (Åh, vad jag saknar mina tujor från förra trädgården.) Och min tredje favorit är en lykta med ett riktigt stearinljus i. Nackdelen förstås är att lyktans glas ska putsas och ljuset bytas ut då det har brunnit ner. Man kan ju inte få allt. 
 
Alla ut på kvällspromenad nu och beundra grannskapets trädgårdar. Mer ljus till folket!



Parallelluniversum

En kollega beklagade sig idag över att lock till plastburkar försvinner spårlöst ur köksskåpen. Detta fenomen är också bekant för mig och antagligen för alla andra som en gång i året (i samband med julstädningen!) sysslar med att para ihop lock och burkar och rada dem snyggt i skåpet (följande dag ligger de givetvis sikinsokin i skåpet igen...).
Vi konstaterade att det antagligen existerar ett parallelluniversum som är fullt av lock utan burkar och ensamma strumpor. En fascinerande tanke. 

Håller på att lära mig ett nytt språk

Lyssnade på det eminenta radioprogrammet Nästsista ordet i går. (Jag vägrar kalla radioprogram för poddar, call me oldfashioned). Det disku...