Överraskningarnas hus

En flytt går aldrig att planera i detalj. Man ska vara beredd på överraskningar, sådana dyker oundvikligen upp. 

Till de mindre trevliga upptäckterna hör onekligen myrorna i köket. En burk myrgift är nu inhandlad och väntar på att spridas ut kring sockeln. Det är dåligt med eluttag i badrummet också. Då torktumlaren och tvättmaskinen är ikopplade får hårtorken och rakmaskinerna klara sig utan el. Tack till den som uppfann fördelarsladden! Och redan första natten märkte vi att Viljam, 9 månader, sover vägg i vägg med oss. Ibland sover han nämligen inte på natten utan lider förmodligen av öroninflammation eller tandsprickning... 

Till de positiva överraskningarna hör helt klart vår soliga söderterrass. De korta pauserna vi unnade oss under flytthel..tet tillbringade vi undantagslöst ute i solskenet på terrassen. Där kommer det att vara oliiiidligt hett i sommar... Mitt favoritskåp i köket är kastrullsrondellen i hörnet. Så himla bekvämt att förvara stekpannor och kastruller på snurrhyllan. Och efter ett par dagars boende upptäckte jag att bakom spegeln i badrummet döljer sig ytterligare ett badrumsskåp. Sånt blir man glad av. 

Respekt för tidningsutdelarna, posten och Sonera förresten. Tidningen fanns i postlådan exakt den dag den var beställd, posten kommer helskinnad fram till nya adressen och bredbandet kopplades precis den dag vi kommit överens om. Jag är nöjd!

Förresten är jag barnsligt förtjust i vår ringklocka. Vi har inte bott med ringklocka sedan 1989, tror jag. Nu är det slutbankat på vår dörr, välkommen att plinga på!

Sakta men säkert


Sakta men säkert bor vi in oss i det nya hemmet som har genomgått
en enorm förvandling från den minut vi fick nyckeln i vår hand.
Som vi har gnott på. Rivit, tapetserat, målat, spikat, skruvat, flyttat. 
Utan våra hjälptrupper skulle det inte ha gått.
Stort tack till Martin, Coa, Carin, Eva, Laska och mamma som var med och jobbade! Ni är guld värda!
Visst har vi ännu en bit kvar innan vi är klara. Tavlorna står i lådor i förrådet. Badrummet saknar handdukskrokar. Treans prishylla står på golvet. Vardagsrummet saknar gardiner. 
Men vi bor faktiskt här. Och börjar känna oss hemma. Sakta men säkert. Hemma.




Terrassen invigdes redan första dagen. Vi har småpratat med grannarna. 
Idag krattade jag gården. Och nästa veckoslut ska bastun äntligen testas. 
Sakta men säkert!

En god bit på väg

För trött för att skriva. Och det händer inte ofta ska ni veta.
Fryspizzor och en Prosecco. 

Sängarna är bäddade och inbjuder trötta fötter och ryggar till välförtjänt vila.

I morgon är en ny dag.

En annorlunda påsk

Det Stora Flyttprojektets tredje morgon gryr med solsken och fågelsång. Musklerna värker, ryggen protesterar och det känns tungt att rulla ur sängen strax innan klockan sex. Vi har rivit tapeter och tapetserat, packat ner och packat upp, torkat och diskat och putsat och gnott, kånkat och släpat och tappat och snavat. Och ännu känns det som om vi inte ens är halvvägs. En och annan vänlig själ har redan ryckt in och hjälpt till och flera är på kommande. Ni är guld värda! 

Allt går ju inte riktigt som i Strömsö heller. Tapeterna tog slut i två omgångar. Ett par skåp saknar hyllor och ett par hyllor saknar hållare. Man slår alltid huvudet i skåpet ovanför diskmaskinen om skåpdörren står öppen. Och gissa om jag fick ta i för att öppna fönstren i nya huset. Det gick lätt att vrida om med fönsternyckeln i de två låsen på sidan av fönstret, men sedan var det stopp. Det var helt enkelt stört omöjligt att rubba fönstret hur mycket jag än drog och tog i. Tills jag öppnade alla fyra (!!) låsen, också de i övre och nedre kanten. Fönstren i gamla huset har ju bara två lås...

Hur man än planerar och organiserar flytten så är det omöjligt att göra allt i optimalt rätt ordning. Måttband, sax, sopsäckar och plåster finns alltid på fel ställe. Men julprydnaderna och studentmössorna kom redan i de första flyttlassen. 

Det är viktigt att hålla humöret upp medan man arbetar. Det nya kylskåpet kom och blev installerat. Och vissa förnödenheter hittade genast sin plats. 

Det går nog bra. Ett par dagar ännu och vi är nästan klara. Glad påsk i solskenet till er alla som njuter av att ta det lugnt!

Konsten att prokrastinera

Medan Maken och jag som målmedvetna mullvadar arbetar oss genom bokhyllor, linneskåp, garage, kärlskåp och redskapsförråd tar sönerna sin förmåga till prokrastinering till nya höjder. 
De njuter av husets ostädade tillstånd där den normala oredan i deras rum smälter bra in. De hittar på femtielva ursäkter att skjuta upp sorteringsarbetet till i morgon eller gör motvilligt halvhjärtade försök till att sortera sina skrivbordslådor och rensa bland sina kläder. Deras plan går ut på att allt kan snabbt och enkelt slängas ner i ett par små plastkassar på själva flyttdagen för att mirakulöst teleporteras till nya huset och där packas upp i en handvändning av små husalver. Proceduren kan ju högst ta ett par timmar i anspråk beräknas det. 

Även om det är nitton år sedan vi senast flyttade vet vi av erfarenhet att sönernas tidsplan inte håller. Vi packar kärl, sorterar böcker, kläder, skivor och skor, kasserar verktyg och förbereder oss på alla möjliga sätt för att göra flytten så lätt som möjligt. Flyttbilen är reserverad, lådor och säckar väntar i förrådet. Skafferiet gapar tomt och frysen har bantats till ett minimum. Krukväxterna bidrar med att vissna och dö. Ja, vi till och med arbetar på att tömma udda flaskor i barskåpet för att inte behöva flytta dem. Lätt blir det inte, men skoj. 

Arbetsfördelning

Under veckoslutet hade Tvåan och jag bykdag. Den går till på så sätt att Tvåan slänger en säck med smutsiga och svettiga kamouflagefärgade kläder på golvet i tvättstugan och jag tar över därifrån. 
Arméns kläder är inte vackra men troligen bekväma och mycket ändamålsenliga. De är också av hög kvalitet och torkar otroligt snabbt.


Nu är kläderna snyggt vikta i högar och jag ska bara stryka badlakanen - linne är så hårt och tråkigt efter tvätt. Sedan tar Tvåan över och packar in kläderna i säcken igen. 

PS. Är det någon som behöver en 7 kg frontmatad tvättmaskin? Välanvänd men fungerande för t.ex. smutsiga halare, mattor, skor eller annat. Skänkes. 

Det närmar sig

Plötsligt blev jag medveten om att jag - omedvetet - ännu inte avslöjat vart flyttlasset bär av. My bad. Det nya hemmet ligger alltså i nya Langansböle. På "rätt" sida om stan. Betydligt närmare jobb, skolor och hobbies. Och ändå i ett lugnt område med en skyddande trädgård. På cykelavstånd till jobbet. Men jag lovar bara cykla i vackert väder och på bara vägar. 

Det är inte långt kvar nu! Vi lever redan delvis i lådor, hyllor gapar tomma och dammråttor springer längs väggarna. Trumsetet har hittat ny ägare, skrivbordsstolen och hörnskåpet likaså. Ett lass har redan åkt till sopstationen och ett par lass till Lions (finns massor fint att fynda på loppisen i sommar, gott folk!). 
  
Men livet går sin gilla gång trots den förestående flytten. Igår letade vi fram festkläderna och skakade dammet av oss på härlig 40-årsfest och i dag är det 9-årskalas som gäller. 


Tänk så märkligt att folk inte beaktar vår flyttidtabell då de fyller år...

Kabelfabriken

Ibland är det bra att höra till olika nätverk. Under det senaste året har jag i olika sällskap haft förmånen att få göra rundturer på bl.a. tubtillverkaren Printal och korvskinnsfabriken Visko Teepak. 
Min turné genom de västnyländska industrierna fortsatte i går med ett särdeles intressant besök på Helkama Bica. Jo, det är faktiskt intressant att se hur kablar blir till. Och det är spännande att lyssna till en så engagerad och entusiastisk VD som Satu Helkama. Ung, snygg, framgångsrik. Och så trevlig att man inte kan vara avundsjuk på henne heller. 

Tack Satu och Camilla för ett givande besök. Jag spanar redan efter nästa besöksmål. Det finns många industrier och organisationer i Västnyland värda ett besök. 

Gun-Gerd och Pehr-Edvin

Av förekommen anledning har det blivit att hänga en del på de olika lopptorgen på Facebook under de senaste månaderna. Vissa fynd har jag gjort under åren och rätt så bra har jag lyckats bli av med det jag lagt till försäljning under den senaste tiden. Tack till alla säljare och köpare!
Men att följa med kommersen på lopptorgen är också ren och skär underhållning! Där säljs ju allt mellan himmel och jord, nytt och gammalt i en salig blandning - gamla Bra Böckers lexikon i 24 band, barnkläder i massor, böcker i alla genrer, bilar, instrument, cyklar, soffor, skåp, lampor, leksaker, datorer, blommor, antikviteter, kylskåp, mattor, Muminmuggar (verkliga storsäljare!), kostymer - ja, jag är nästan säker på att jag sett en och annan svärmor till salu också nu och då. Nu och då förekommer arga meningsutbyten om priser, auktionsbud, leveranser och annat som irriterat säljare, köpare och andra nyfikna. 
Häromdagen bongade jag en kul annons där en magmuskelmaskin byttes mot en platta Fazers blå. Det måste väl vara en effektiv maskin, eller? Och så skrattade jag högt åt en annons om tre snapsglas graverade med namnen Gun-Gerd, Pehr-Edvin och Karl-Erik. Jag menar, vad är oddsen att hitta en köpare som lystrar till just dessa tre namn? Döm om min förvåning då en mig närstående person blev eld och lågor över glasen och köpte dem som födelsedagspresent till en kompis. Sedan blev jag nästan lite avundsjuk, för det skulle ju vara en ganska kul grej att servera en välkyld Akvavit ur Gungerd, till exempel. 
Det är faktiskt bara fantasin som sätter gränser. Också på pryltorgen.

Lådmysterium

Ibland har jag undrat vem som egentligen använder alla de där tomlådorna som butikspersonalen vänligen staplar upp bredvid kassorna i K-Supermarket och varför någon skulle vilja bära hem sina matvaror i otympliga lådor? Och likafullt försvinner lådorna i samma takt som personalen hinner fylla på lagret?!


Nu vet jag! Och bär själv hem. Tomma bananlådor, äppellådor, lådor för frysvaror, morötter, kattmat, ost och tandborstar. Nu ska lådorna fyllas med böcker, strumpor, likörglas, kastruller, ättiksgurka och annat småttochgott och forslas till nya hemmet. 
Vilken service för flyttande familjer! 

Foten på gasen

"Step on it, lady", uppmanade Trean då vi körde hem från stan tidigare i kväll. Vi blev nämligen omkörda av någon som hade bråttom, och det "är ju ett tydligt tecken på att han vill köra race med dig", upplyste Trean mig om. Tänk att jag inte har fattat det tidigare.

PS. Nej, jag steppade inte på gasen, det blev ingen tävling. Inte den här gången.

Håller på att lära mig ett nytt språk

Lyssnade på det eminenta radioprogrammet Nästsista ordet i går. (Jag vägrar kalla radioprogram för poddar, call me oldfashioned). Det disku...