Klockan är 17.20 och vi är bjudna på kräftskiva kl 18.00. Då frågar Maken, som så ofta tidigare, "Har vi nånting med till värdparet?". (Observera gärna pronominet "vi").
Och det är klart att vi har nånting med till värdparet, det brukar höra till mig att skaffa nånting, alternativt tänka på att be Maken skaffa nånting. Sådan ansvarsfördelning har vi haft i alla dessa år och det funkar rimligt bra. Jag brukar sällan glömma.
En gång läste jag Gunilla Bergenstens bok
Familjens projektledare säger upp sig, som handlar om det faktum att det för det mesta är kvinnan som håller reda på och organiserar i familjen. I boken beskriver författaren vad som hände då hon slutade med att organisera och hålla koll på familjens aktiviteter. Hon slutade givetvis inte med sin del av hushållssysslor och annat, men tog inget ansvar för att hålla reda på födelsedagspresenter, läkartider, barnens Mulle-matsäckar och föräldramöten. Kaos uppstod givetvis.
Boken är underhållande skriven och fungerar bra som avskräckande exempel på hur det inte lönar sig att gå till väga om man vill ha en fungerande familjelogistik...
Jag tycker det är lämpligast att fördela ansvaret mellan sig. Så att fotbollsmatcher och -utrustning, räkningar som ska betalas, skolfotografering, vaccinationer, garantikvitton och bilservice inte enbart ligger på den enas ansvar utan var och en gör det man är bra på/är intresserad av.
Det är alltså helt ok att jag alltid ser till att vi har en gåva med då vi är bortbjudna, bara jag slipper städa bilen.
