Tummen ner för Studio Hbl

Nu vet jag att ni kommer att tycka att jag är hopplöst förlegad och gammalmodig, men det bjuder jag på. Jag bara måste få ifrågasätta tidningshusens utvecklings- strategier och speciellt Husis senaste påhitt, Studio Hbl, dvs webb-TV. Teve!!?! Alltså.

Som alla företag måste också tidningshusen ständigt ligga steget före och fundera på strategier och visioner för framtiden, och till och med en dinosaurie som jag inser att framtiden måste inbegripa också webb och andra kanaler än det traditionella pappret. Men alla företag måste också ständigt föra en intern diskussion om vad som är och ska vara företagets kärnområden, vad är essensen i företags- verksamheten och vad kan man låta någon annan sköta om. Och just nu känns det som om själva tidningsproduktionen är den verksamhet som kommer i andra hand för tidningshusen, som är fullt sysselsatta med webbnyheter, filmklipp, status- uppdateringar på Facebook och e-tidningar. Ja, och TV-sändningar då alltså. Samtidigt som vi tidningsläsare och -älskare går omkring och känner oss som kusinen från landet som får finna oss i sämre service och nollutveckling. Vi tolererar tidningslösa långhelger, standardartiklar från FNB som förekommer i alla dagstidningar, tunnare tidningar och högre priser. Ja, och samma seriestrippar flera dagar i rad för att ingen ids kolla upp vilka serier som publicerades igår...

Nog är det väl ändå nyhetsproduktion i tidningsform som ska vara Husis' kärnverksamhet? Den kärnverksamhet som man borde satsa på för att hålla kvar sina prenumeranter och sålunda också sina annonsörer?
Nu ska inte Västis smälla med hängslena och tycka att dom är så mycket bättre. Femdagarsvecka, förhållandevis lite lokala nyheter och massvis med mass- producerade FNB-artiklar är inget att skryta med, minsann. Snart finns det ingen orsak att prenumerera på både Husis och Västis längre.

Jag har en känsla av att alla tidningshus befinner sig i en kapplöpning. Inte om vem som ska överleva utan om vem som först kommer att skippa papperstidningen helt.
Ja' e' inte bitter, som Robert Gustafsson säger i en av sina bejublade sketcher. Men glad e' ja' inte heller.