Hemoglobinet på topp

Nu rosslar det in poäng på husmanskostkontot. Fick för någon vecka sedan in en beställning på mald leverbiff till lunch, och idag blev det äntligen av att bjuda på det. Alla i familjen är inte överförtjusta i leverbiff, så av pur vänlighet lade jag till hemlagade spenatplättar också på menyn. Järn var alltså temat för dagens lunch.

Stekoset låg som en grå dimma i köket och stekpannorna fräste. Idel traditionella tillbehör dukades fram, fluffigt potatismos, fammos lingonsylt och äppelmos, inlagda gurkor och rödbetor. Och piimä till.  

Glad lördagseftermiddag till alla!

Det var minsann på tiden!

Äntligen! Äntligen kom vi oss för att skaffa oss ett nytt matsalsbord! Det gamla har svankat farligt i många år och man har fått vara lite rädd för att det skulle ge efter, speciellt under tyngden av framtunga gäster som sent på natten lutar sig lite för mycket på bordet. Speciellt stadigt var det inte heller. Det kan bero på att bordet under de första åren hade ett udda ben, som en av våra mera uppmärksamma gäster av en händelse märkte. Hemma hos oss är det alltså inte alltid så vinkelrätt och linjalrakt...

Men nu gjordes det slag i saken och ett nytt fint och stadigt matsalsbord i björk införskaffades från Det Stora Möbelvaruhuset och skruvades ihop av Maken. Det är bredare och längre och snyggare och stadigare och det var ett sant nöje att ta i bruk det redan följande dag i sällskap av Svåger och Svägerska. 

Good riddens säger jag glatt till det gamla bordet som får åka iväg till Lions loppis i sommar. Nu är det bara att hoppas på många glada tillställningar kring det nya bordet också. 

En moders lott

Det är tungt att vara mamma. Man oroar sig mest hela tiden. Oroandet börjar så fort den lilla babyn fötts, ja egentligen redan då den finns i magen och väntar på att födas. Äter babyn ordentligt? Har den tillräckligt med kläder? Andas den? Och från dethär eskalerar oroandet.

Just nu är Tvåan ute på Penkkisfirande och gud vet vad som kan hända honom där. Jag menar han rör ju sig med typer och gäng som kan vara SmåBrottslingar, DrogAnvändare eller bara sådär allmänt IllBattingar. 

Och det börjar ju redan på dagis. Där samsas mina gullungar med IllBattingar och potentiella SmåBrottslingar och DrogAnvändare och lär sig svordomar och att dra flickor i håret. För att inte tala om skoltiden. Skolorna är ju proppfulla av ondsinta lärare, elaka vaktmästare och övriga IllBattingar,  SmåBrottslingar och DrogAnvändare som lurar små värnlösa pojkar i fördärvet.

Invagga er inte i falsk säkerhet - mopogänget, fotislaget, församlingens sommarläger och scoutkåren är också fulla av IB, SB och DA, den ena värre än den andra. Då barnen kommer i mopo- och körkortsåldern så kryddas oron av tanken på BilDårarna som trafikerar vägarna och lurar bak varje kurva och hörn.

Och så åker de små hjärtebarnen utomlands, och det vet man ju att där huserar Mafian och MänniskoHandlarna och bara väntar på att hugga klorna i dina barn. För dina barn är ju naturligtvis alltid oskyldiga och värnlösa, och luras med på eventuella oegentligheter av IB, SB och DA och annat bus. Om du inte är där och kan ta hand om dem. 

Kommer man nånsin att sluta oroa sig? Knappast. Oron bara ändrar sig och tar en annan form. Barnen kanske bildar familj och det uppstår nya oskyldiga hjärtegryn att oroa sig för. Äter de tillräckligt? Blir de mobbade? Tänk om någon ger dem knock-outdroppar? Tänk om de blir bestulna? Andas de? 

Akta er för IllBattingar, SmåBrottslingar och DrogAnvändare därute i den farliga världen!

Brädspelarens motto

Ibland finns det inget roligare än att fira kväll i goda vänners lag. Äta gott, dricka lite vin, prata en massa strunt. Och spela ett hederligt brädspel, gärna ett kunskapsspel, som alltid leder till livliga diskussioner om svarsalternativ och hårfina definitioner, exakta årtal eller stavningar. 

Det viktigaste är inte att vinna. Det är att vinna överlägset.