Ur en kos dagbok

Suck, så händelselöst Lifvet ter sig för tillfället. Ur en bloggares synpunkt alltså. Jag har verkligen inte lust att skriva inlägg som påminner om dagboksanteckningarna i den förträffliga barnboken Ur en kos dagbok av Beppe Wolgers. Innan kon åt av de där trevliga svamparna alltså och det började hända grejer.

Men trots den händelsfattiga tillvaron bör året kanske ändå avrundas med ett sista inlägg. Så jag gick ut i det vackra vinterlandskapet för att samla inspiration. Såhär såg min promenad ut.

Jag njuter av helgfriden, julgranen och brasan. Dricker en och annan glögg i väntan på måndagens nyårsfest hos goda vänner. Runt hörnet väntar det nya året. Nya krafter, nya utmaningar, nya äventyr förhoppningsvis. Och nya inlägg kanske.

Ostlycka

Jag kilade in till Frimans Diversehandel idag för att köpa en bit Tenala-ost. Den såg så mjuk och smaklig och lockande ut så jag var tvungen att hyvla åt mig en skiva för att smaka.
Herreduminskapare så god ost! Jag hyvlade för säkerhets skull en skiva till för att kolla att också den smakade bra. Det gjorde den.

En helt vanlig dag på jobbet...

En helt vanlig dag på jobbet har jag varit på utbildning i Keramikens Grunder. Fråga mig vad ni vill om fajans, kaolin, zirkonium, bränntemperatur och tixotropi...
Efter en halv dags teori släpptes de flitiga eleverna ut i fabriken som ystra kalvar.

Kvalitetsgranskningen intresserade.

Tvättställ i militäriskt raka rader.

Ett set på sex stolar på väg mot lagret.

En rolig dag. Lite utmattande, men rolig. I morgon tillbaka i saltgruvan igen...

Det heliga landet IV

Äta bör man, annars dör man. Och ätandet är ju minst halva nöjet på resan.

Kebab heter Schawarma i Israel. Franskisarna var alltid frasig och goda.

Arabiskinspirerad lunch med pitabröd, humus och ett otal kryddiga grönsaksröror och sallader.

Restaurangutbudet i Eilat var stort och lämpade sig oftast riktigt bra också för tre rätt så kräsna tyckare. Det där med kosher försvårade ätandet till och från, speciellt vid frukosten och under den halvt fruktlösa jakten på en pizza bolognese. Men i övrigt bjöds det fräsch, god och vällagad mat både med  europeisk och arabisk touch.

En brödkärra i Jerusalem.
Ettan köpte kanelbullar som kunde ha kommit från Carl de Mummas bageri i Ekenäs.  Goda men torra efter en lång resa kanske.

Läskande granatäppelsaft.
Fruktjuicer kunde man köpa i varje gathörn. Citron, apelsin, äppel...

Arabiska förrätter, tomater, gurkor, humus, röror som liknar salsa och tzatziki. Ät med pitabröd och fingrarna.

Tvåan satsade ibland på gamla goda klassiker. Pasta bolognese.  

Grillad kyckling.

Arabiskt buffébord i Petra. Sallader, röror, plockmat...

Goda israeliska rödviner smakar extra gott serverade i strandskvalpet i solnedgången.

En vecka går snabbt, även om vi hann med massor av upplevelser. Och innan vi visste ordet av satt vi på flygfältet i Ovda och väntade på att få gå ut till flyget hem. 

Kolla förresten in den allra senaste versionen av det finska passet. Baksidan är vackert dekorerad med en snöflinga och passets sidor pryds av bilder av vilda finska djur. Också formella dokument kan piffas upp med lite fantasi.

En telefon att ringa med?

Ettan håller på att ta i bruk sin nya telefon. Det går inte riktigt till som förr i världen.

Förr i världen tog man i bruk en ny telefon genom att sätta stöpseln i väggen, lyfta luren och vänta på signal.
Därefter följde ett skede då man lade i SIM-kort och acku, laddade och öppnade telefonen med PIN-koden och sedan var det bara att tuta och köra.
Nuförtiden ska man installera program och appar, importera kontakter härifrån och därifrån (om dom överhuvudtaget kan hittas) och koppla upp sig till olika sajter på internet för att komma igång.

Installationsarbetets tredje timme var i full gång då Ettan konstaterade att "Nu skulle nog mamma tycka att den här telefonen inte fungerar."
Tacka f-n för att jag tycker att den inte fungerar, han kan fortfarande inte ringa med den!
Det här förutspådde jag i ett tidigare inlägg om grunkor. Den dagen kanske kom tidigare än väntat...

Det Heliga Landet III

Israelveckan innehöll faktiskt mer än sol, bad och Petrautfärd. Ett besök i det Heliga Landet kräver naturligtvis också en visit till Jerusalem. Staden är visserligen värd mer än ett kort dagsgästspel, men nånstans måste man börja...

Trots oroliga meddelanden från hemmafronten om upptrappning i striderna mellan israeler och Hamas, ansåg vår guide att ett besök i Jerusalem inte innebär någon som helst risktagning. Varpå vi startade norrut strax efter sex på tisdagmorgonen, ackompanjerade av en härlig soluppgång över Negevöknen.

Vägen slingrade förbi mäktiga berg, dammiga gränsvägar och lummiga, gröna kibbutzar. Vårt första stopp var södra delen av Döda Havet, alldeles i närheten av Sodom, efter de stora saltbassängerna. Dags för morgondopp!

Med stränga order om att inte svälja ens en droppe av det giftigt saltiga vattnet flöt vi omkring  och njöt.
Nu förstår vi också bättre hur Jesus klarade konststycket att gå på vattnet...

Efter frukosten och det avkopplande doppet åkte vi vidare mot Jerusalem och första stoppet, Getsemane trädgård.

Ny forskning visar att olivträd kan bli extremt gamla. Träden i Getsemane är troligen inte från Jesu tid, men nog 1500-1700 år gamla. 

Läs noggrannt förbudsskylten innan du går in i Church of All Nations inne i trädgården.
Lägg speciellt märke till den andra bilden på rad två... 

Vi jagade vidare för att hinna med så många landmärken i den gamla stadsdelen som möjligt. På utsiktsplatsen tog vi ut koordinaterna i Gamla Stan och siktade sedan in oss på Zion Gate och en vandring innanför stadsmurarna genom den armeniska, den arabiska, den judiska och den kristna delen. Man kan ta sig in innanför murarna via sju portar. Den åttonde porten är igenmurad sedan många hundra år och kommer att falla den dagen Jesus återvänder till jorden.

I bakgrunden syns Klippmoskéns gyllene kupol.

Vid säkerhetskontrollen in till Klagomuren hände dagens mest spännande incident då vi råkade ut för ett raketalarm. Men inget farligt hände.
 Männens del av muren är betydligt större än den lilla bit till höger som är avdelad för kvinnorna. 

Vi styrkte oss med lunch på en arabisk restaurang innan vandringen fortsatte inne i basarerna längs en bit av vad som ungefär räknas motsvara den ursprungliga Via Dolorosa. Vandringen utmynnade vid Golgata och Den Heliga Gravens kyrka. Inne i kyrkan böljade den fyramannabreda kön in till graven flera varv runt kyrkorummet, och vi beslöt att inte köa för att konstatera det oundvikliga: att graven ÄR tom. 

Mörkret höll redan på att falla då vi gick ut från gamla stan genom Jaffa-porten. 

Dagen avslutades med en nästan fyra timmar lång returfärd genom ett mörkt Israel. Turen till Jerusalem var bara ett skrap på ytan. Kanske måste man återvända endera dag och skrapa lite mera...

Förkyld på lördagkväll

Tvåan ligger på soffan bakom ett berg av använda näsdukar och nyser och snyter varannan minut som en en elefant med snabelinflammation.
"Nej, jag är inte sjuk", säger han glatt, dricker Finrexin och smider planer för lördagskvällen. Skulle det vara tisdagskväll skulle han garanterat mäta febern och ynka sig och förklara att han omöjligt kan gå till skolan följande dag.

Om hans lutheranskt uppfostrade ansvarstagande mor skulle befinna sig i samma situation på lördagskvällen, skulle hon ligga lågt hela veckoslutet och försumma barn, man och hushåll.
"Nej, jag är inte sjuk", skulle hon däremot säga glatt på tisdagskvällen efter att ha kollat i kalendern att hon har två Viktiga Möten inbokade på jobbet följande dag. Och sedan dricker hon ett par muggar Finrexin för att hållas på fötter.

Tänk hur olika förkylningar kan bete sig beroende på veckodag.