Irish sleepover 2

Yes. 'Twas time again. For young master Grundy to pack his bags and move into the Karlsson B&B for a day and a night.
We applied the same busy schedule packed with toy cars, books, cartoon DVD's and a good night's sleep. Why change a winning concept...



The first day was filled with happenings and commotion of all sort. Unimportant things like toilet visits are easy to forget. Yes, we had two minor accidents (one was actually a big accident...), that led to a shower and a change of clothes. And some laundry to be done. Luckily mum had packed a big bag with extra clothes.


The landlord soon found out that the guest had no intention of paying the bill. And so Calle was forced to work to pay off his debts. Cars needed washing and the outhouse needed a new staircase. Busy day.



Chasing the cat (she's very good at hiding). Picking raspberries (and spitting them out). Eating biscuits. Lots of biscuits. Playing football. Driving the moped. And exhausted by the activities sleeping around the clock! 12 hours!





Calle has left the building. Auntie is resting. Until next time.

Byte av deflirrningsmuggarventilen

Jag har tidigare ondgjort mig över att jag inte gillar servicestationer. Men bilverkstäder är nog snäppet värre. Med jämna mellanrum bör man tyvärr uppsöka en bilverkstad för att utföra märkesservice på sin bil. Eller ännu värre, reparera någonting som har gått sönder på bilen.

Normalt går servicen till så att Maken beställer tid till service. En tid då varken han eller sönerna kan föra bilen på service, utan man tvingas föra bilen till verkstaden själv.
Normalt vet verkstaden vad som ska utföras vid t.ex. 40.000 km-servicen, men ibland finns det något speciellt som måste kollas upp eller checkas. I bästa fall blir man instruerad att vid överlämnandet av bilen påminna servicepersonalen om att förfluffningsmatarventilen bör bytas. I värsta fall glömde Maken beställa den specifika ventilen och man blir instruerad att vid överlämnandet av bilen be om byte av omfarflingsbytarventilen.
I båda fallen uppstår en diskussion där motparten talar ett obekant språk som man inte förstår någonting av. Man tillfrågas när ventilen i fråga senast bytts, eller upplyses om att verkstaden inte har en ny ventil i lager och att den måste beställas in separat för utbyte följande vecka eller så tillfrågas man om dimensioner eller millimetrar eller material som man inte har svar på. I något skede bör motparten fråga om kostnader och erbjuda ett kostnadsförslag. Om de inte gör detta bör man själv komma ihåg att fråga detta. Men man har ingen aning om vad en debliffningssättarventil och arbetet att byta ut den ska kosta. Så man nickar och accepterar och tackar snällt för att verkstaden åtar sig att utföra arbetet på kort varsel.

Så lämnas bilen på verkstaden för en förmiddag och man instrueras att hämta upp den efter kl 13 och man blir tillsagd av Maken att fråga om något viktigt och av intresse upptäcktes under servicen. Man håller andan och hoppas att inte.
Vid upplockandet räknar Mannen vid disken upp vad som bytts och putsats och fyllts på och spänts åt och oljats och efter punkt ett (spolarvätska) glömmer man genast allt han nämner men tackochlov finns allting nerskrivet på fakturan. Med pientarvikelisä.
I värsta fall drar Mannen vid disken efter andan, rynkar pannan och säger med allvarlig stämma att man upptäckt att demufflingsflurkarventilen behövde bytas ut eftersom karföffelcylindern annars kan ta skada. Man har alltså på eget bevåg också bytt både omklaffningsblitterventilen och den ikopplade gloffern, säger han stolt. Annars riskerar hela motorn skära ihop och det går ju inte på garantin.

I detta skede hägrar redan betalningen och nyckelöverlämnandet och möjligheten att snabbt som attan slippa från den oljeluktande verkstaden och gubbarna i blåställ och man bara nickar och säger ok och hoppas att denna information också står på fakturan för man har inte en chans att upprepa denna information korrekt för Maken. Man halar upp plånboken från väskan och pungar ut med 440 euro och får inte ens en liten giveaway i form av en lippis eller en penna eller en fickräknare och så ska man gå ut på parkeringen och söka efter bilen för den parkeras aldrig på samma plats där man lämnade den. Ibland har det hänt att man går runt parkeringen tre varv och ändå får gå in och fråga var den den finns. Men jag erkänner ingenting.

Sedan är det viktigt att kolla att serviceboken är rätt ifylld. Och därefter kan man dra andan till nästa service om ett år. Men hur ser en bekluckningsbluffarventil ut och vad gör den egentligen?

Vad gör dom av all purjolök?

Såhär sommartid är matbutikerna i Ekenäs fulla av sommargäster som bunkrar mat i stora lass för stughelger och semesterveckor. Köpmännen Virranvuo och M-Janne gnuggar händerna av förtjusning. De kommer i små gäng, ofta tre generationer tillsammans, klädda i HH, Sebago och North Pole och ser härligt avslappnade ut. De fyller minst två kärror per gäng med vattenkanistrar, inrefilé, grillkorv, juicer, smör, mjölk, bröd och en massa annat. Maten packas systematiskt in i kylkassar och rejäla lådor för att forslas långa vägar först i en stor svart SUV och sedan antagligen i en Buster XL vidare ut till villan. Och ur en av lådorna eller kassarna sticker det alltid upp 3-4 bamsepurjolökar, i samma storlek som små palmer.

Själv tycker jag purjolöken för det mesta är träig och besk och använder den egentligen bara i soppor. Då går aldrig hela purjon åt, utan resten ligger där i grönsakslådan och väntar på att bli bortslängd om en vecka eller två.
Jag gissar att soppa är en lämplig maträtt på en sommarstuga med begränsade kokmöjligheter och många matgäster. Men så mycket purjo? Sådana mängder soppa?

Tacka vet jag säsongens färsklök med sina gröna saftiga och smakrika pipor! Strunt i själva löken, som oftast är liten och ynklig - det är piporna som är utmärkta att klippa ner i sallader och i maten. Eller salladslök! Tunn och fin och med härlig smak. Och gräslök till sillen förstås. Kanske från eget trädgårdsland.


Så frågan kvarstår - vad gör dom av all purjolök?

När slutar barn spilla?

Hittade årets första kantarell idag. Under kökssoffan. Den såg stekt ut och slukades av dammsugaren tillsammans med en massa damm, några makaroner samt en hel del brödsmulor och frukostflingor. Och någonting oigenkännligt som var stort som en liten kycklingvinge eller en halv knackkorv.


NÄR SLUTAR BARN SPILLA?

Män från Mars och kvinnor från Venus

Jag har en kollega som cyklar. Inte direkt tävlingscykling men nog långa motions- lopp som Vätternrundan, Prästkulla Runt o.dyl. Han brukar berätta om sina träningsrundor som kan gå från Ekenäs via Lojo till Fagervik och tillbaka. Länkar på 70, 90, 120 km. Några timmar i sadeln. Jag brukar tänka att jag tycker det är jobbigt att sitta i bil så långt och så länge. Men det säger jag inte högt.

Jag tycker också om att cykla. Som omväxling till stavgången och jumppan. Monarken och jag brukar åka runt på småvägarna här i Tenala. Trekvart, en timme eller t.om. enochhalvtimme om vädret är fint. Det räcker mer än väl för mig. Men känns ju lite småbarnsligt jämfört med Kollegans cykelturer.

Man kan kanske säga att cykling som motionsform skiljer agnarna från vetet, men cyklingen skiljer också män från kvinnor. Jag vill inte påstå att det finns ett rätt eller fel sätt, utan konstaterar bara att då det gäller motionscykling är män faktiskt från Mars och kvinnor från Venus.

Då en kvinna bestämmer sig för att börja motionscykla, rotar hon fram sin gamla treväxlade velociped från förrådet, pumpar däcken och åker iväg. Kanske behöver cykeln ta en sväng via Ingmars Cykelverkstad för att få en rejäl översyn. Och kanske, om det är en förnuftig kvinna, köper hon en hjälm också. Speciellt om hon tänker sig att cykla mycket längs med 52:an in mot Ekenäs. Och samma cykel med behändig cykelkorg går bra att använda för att ta sig till torget eller midsommarfesten.
Enkelt, billigt och snabbt är hon igång. Hennes målsättning är att motionera för att må bra. Variera sina motionsformer. Kanske öka på motionsmängden för att gå ner några kilo. Men det pratar hon inte så mycket om. Huvudsaken att hon själv vet det.

Då en man får för sig att börja motionscykla, börjar han med att skaffa sig en ny cykel. En cykel med bockstyre och femtielva växlar. Gärna importerad från Italien för några tusen euro. Med olika däck beroende på terräng och väder. Sedan shoppar han specialdesignade tajta cykelbyxor och en cykelblus, företrädesvis svarta. Och en strömlinjeformad hjälm, specialglasögon, -handskar och -tossor. En man i jeans på en vanlig gubbcykel är antagligen på väg till eller från en tillställning där det serveras alkohol och bil är ett olämpligt färdmedel. Men med gubbcykeln kan man förstås inte motionera.
Han gör en rejäl investering alltså. Och så talar han vitt och brett om sin målsättning att cykla Vättern runt på under 10 timmar. 

Så olika kan det vara. På Venus och på Mars.

Loppisfynd

Årets höjdpunkt i Tenala, Lions sommarloppis, gick traditionsenligt av stapeln lördag efter midsommar. Vädret var inte det bästa, men det regnade i alla fall inte. Under några korta men intensiva eftermiddagstimmar ska man armbågas med 1500 andra besökare för att kolla in utbudet bland kärl, resväskor, möbler, leksaker, böcker, mattor, tavlor, maskiner, skodon, tavlor, redskap och en massa annat. Man ska köpa lotter, äta grillkorv, spekulera på auktionsutbudet och kanske ge sig in i lite budgivning. Man ska meta och snurra på lyckohjulet och ta en kopp kaffe. Man ska hämta ut sina lotterivinster. Och man ska träffa bekanta.

För att klara av pärsen bör man i förväg se till att vässa armbågarna, tänja på tålamodssträngarna och naturligtvis fylla plånboken med både mynt och större sedlar, för allt som man satsar på loppisen går till Lions och hjälper dem att hjälpa. 

Semesterläsningen är räddad! En plastkasse med böcker à 5 euro. 

Vi köpte en gräsklippare till! Den nya självdrivande med uppsamlare känns lite klumpig runt bärbuskarna, så vi tänkte pröva på att köra med riktigt äkta handkraft där. 5 euro.
Lionsdamernas stånd med pajer och potatisgröt är alltid välbesökt.
I år blev det en rabarberpaj. 
Lite nya kaffekoppar är aldrig fel. Istället för engångsmuggar, kanske.
Tio felfria och jättesöta kaffekoppar à 3 euro. 
En blompall kan man ha nytta av. För sina blommor.
Eller för ölburkar som Maken och Svågern föreslog. 5 euro. 

Och då man läst böckerna. Och kanske tröttnat på kaffekopparna och blompallen. Prövat gräsklipparen och konstaterat att det ändå gick lättare med trimmern. Då kan man packa grejerna i bilen och föra dem tillbaka till Lions till nästa års loppis. Ja, inte rabarberpajen förstås, men allt det andra. Hjälp Lions att hjälpa!

Håller på att lära mig ett nytt språk

Lyssnade på det eminenta radioprogrammet Nästsista ordet i går. (Jag vägrar kalla radioprogram för poddar, call me oldfashioned). Det disku...