Nån kanske har undrat varför bloggen har legat i radioskugga i ett par veckor. Nån annan kanske vet om att jag har varit på resa och därför inte hunnit med blogginlägg i normal takt. Och nån kanske kan gissa att nu kliar det i fingrarna och ni nu kan vänta ett par blogginlägg med fina bilder och berättelser från vår semestervecka i Israel.
Resmålet var Eilat, Israels sydligaste stad som ligger längst upp i Röda Havsbukten. Eilat är en frihandelszon, men det är inte något man kunde märka i prisnivån som ligger nästan lika högt som i Finland. Eilat är en riktig turistort, speciellt för inrikesturismen, men också för horder av ryssar, fransmän och folk från arabiska länder. Mitt i stan ligger faktiskt inrikesflygplatsen, med inflygning rakt ovanför stranden, och ett rätt så öronbedövande oväsen för dem som bodde granne med flygältet. Europeiska turister var i minoritet, man hörde förvånansvärt lite engelska, amerikanska, tyska eller nordiska språk. Skyltningen gick mestadels på hebreiska och ryska, och tacksamt ofta också på engelska, för de båda förstnämnda språken vållar nog en del huvudbry...
Eilat skryter med 360 soldagar om året och vi fick rejält med sol och värme under veckan. Här råkar mätaren ligga på 34 grader. För det mesta var det ändå "bara" 27-29 grader på dagarna. Och betydligt svalare på nätterna och morgnarna.
Det råkade komma en störtskur under vår resa, men det inträffade medan vi var på utfärd i Jordanien, så vi märkte inget av den. Förutom att vi höll på att fastna i gränsövergången mellan Jordanien och Israel pga en snabbt stigande översvämning som vi körde igenom i sista sekund innan gränsen stängdes.
 |
| Windsurfingklubben testar vindarna i Eilatbukten. I bakgrunden syns Akaba och de röda jordanska bergen. |
Granne med Eilat ligger Jordaniens motsvarande turist- och frihandelszon, Akaba. Så nära men ändå så långt borta. För oss som är vana att resa inom Europa och Schengenområdet ter sig de israeliska gränsformaliteterna sällsynt överdrivna och att korsa gränsen till Jordanien är inte gjort i en handvändning. Eller gratis för den delen. Du bör hosta upp ca 50 euro i gränsavgift, genomgå en säkerhetsintervju, passera en metalldetektor, eventuella väskor ska genomlysas och vid behov öppnas och passet ska stämplas ett flertal gånger. Och detta på båda sidor alltså. Och båda vägarna.
Samma procedurer gäller för övrigt på flygplatsen, både vid in- och utresa. så det gäller att utrusta sig med god tid och stålnerver.
 |
| Den här bilden är plockad från nätet. Det kändes inte som läge att plocka fram den egna kameran bland k-pistarna och de bistra säkerhetsvakterna. Här ser man den israeliska ingången till den flera hundra meter långa gränszonen som domineras av ett parhundrameterlångt taggtrådsingärdat ingenmansland i mitten. |
Inrikesflygfältet mitt i stan delar Eilat i två delar där den västra delen är mera "riktig stad" och hotell och badstränder dominerar i den östra delen. På turistsidan ligger också lagunen med marinan som är hem för en hel del lyxiga båtar i olika storleksklasser.
För den shoppingglada finns flera shoppingcenter och så de vanliga turistbasarerna längs strandgatan the Royal Beach. Basarstånden ligger granne med de vanliga märkesbutikerna som Armani, Diesel, U.G.G. och Zara. Något för envar alltså. Shekel, euro, dollar, kreditkort mottages överallt...
Den som vill vara kulturell hittar muséer med olika inriktning att fördjupa sig i. Utanför (!) Eilat Art Gallery finns en massa trevliga fiskar i olika färger.
Vi som bodde på ett helt vanligt hotell kunde bara titta avundsjukt mot Hilton eller Crowne Plaza som är helt i en klass för sig vad gäller lyx och flärd. Men alla hotell var välutrustade med egna säkerhetsvakter, försedda med pistoler och bistra, vaksamma miner. På gatorna patrullerade turistpolisen, oftast rätt så unga flickor och pojkar i grupp, med k-pistar nonchalant svängande över axeln. För att komma in i de flesta butiker och shoppingscenter var det metalldetektorer och genomlysningsapparater som gällde, eller åtminstone måste du visa upp innehållet i din väska. Tro mig, man vänjer sig redan på en vecka...
Mitt ressällskap hade en tendens att ha sovmorgon mest varje dag. De missade alltså de härliga soluppgångarna över hamnen och de jordanska bergen. Det blev ljust redan efter sex på morgonen och vid nio värmde solen redan skönt. Vid fyratiden på eftermiddagen sjönk solen redan bakom husfasaderna och mörkret föll redan före fem. Rätt så korta dagar alltså, men kvällarna var ljumma och långa...
Vi gjorde mycket annat under resan också. Inte bara shopping, sol och bad alltså. Stay tuned for more...
