Farthållare till folket!

Överhastighet och underhastighet på vägarna kan jag leva med. Alla kan ju inte hitta den perfekta körhastigheten (som jag). Men det här eländiga sågandet av och an, ett ständigt pendlande mellan hastigheter på allt mellan 65 km/h och 90 km/h gör mig GALEN!
Du som har en farthållare - ANVÄND DEN och sluta med det där gasandet och bromsandet. Kör med jämn hastighet. Åtminstone då du kör framför mig.
Tack!

Fisksoppan

Och på publikens begäran kommer här receptet på gårdagens fisksoppa, fritt modifierat på ett recept ur boken "Vilken soppa" av Caroline Hofberg:

Fisksoppa med tomat och saffran för 20 personer (= 10 liters kastrull)
2 gula lökar
3 fänkålsstånd
olivolja
2 paket saffran (à 0,5 g)
2 burkar tomatkross (à 500 g)
5 dl torrt vitt vin
3 liter fiskbuljong
2 tsk strösocker
pomeransskal, salt, paprika, vitpeppar
2 kg potatis
1 stor purjolök
5 morötter
2 kg lax
600 g skalade räkor
2 dl finhackad dill

Hacka lök och fänkål och fräs i olivolja utan att de tar färg. Tillsätt saffran, tomat, vin, buljong, socker, pomeransskal och låt koka i 20 minuter under lock. Passa samtidigt på att hälla upp ett glas vin åt dej själv!
Skala potatis och morötter och skär i mindre bitar, lägg i soppan och låt koka nästan mjuk. Smaka och lägg i mera kryddor - det behövs säkert. Späd samtidigt på med mera fiskbuljong eller vatten.
Skölj och strimla purjolöken och lägg i soppan. Skär fisken i kuber och lägg i soppan och sjud 5 minuter. Strax innan serveringen ska räkorna vändas försiktigt ner i soppan och dillen strös över.
Servera med en klick creme fraiche eller smetana och ät maltlimpa eller nybakta semlor till.


På Alko i Ekenäs rekommenderades en Pinot Blanc från Alsace till, och hör och häpna, det passade alldeles utmärkt.


Bon appetit!

Det var en svensk, en irländare och en finne...

Vi utrustade en brokig skara vänner med skidor, termosar och grillkorv och gjorde en sportlovsutfärd till den nybyggda grillstugan i Grabbskogterrängen. Samtidigt bevisades att den finska skidåkargenen står sig slätt mot vanlig envishet och stark vilja...

Gänget bestod av en förfinskad irländare, två Ystadbor och ett myller av Raseborgare i åldern 2 till 50+, varav två har rötter på betydligt sydligare breddgrader, och alla tog sig helskinnade, med stor bravur och med hedern i behåll längs det sex kilometer långa spåret till det hägrande målet vid grillen. De yngsta deltagarna fick åka rinka eller pulka då orken tröt, de rutinerade skidarna löpte fram och tillbaka längs spåret för att hålla koll på alla fåren i den oorganiserade skocken och heja dem framåt med uppmuntrande tillrop och de ivrigaste 50+arna började redan planera nästa års Vasalopp.

Själv är jag ingen Marit Björgen på skidor precis, men eftersom jag faktiskt var en av dem med flest skidade kilometrar bakom mej i år, så fick jag också njuta av känslan att se van ut och inte bli omskidad hela tiden. Det är ju inte så ofta...

Efteråt mjukades trötta leder upp i bastun, fisksoppan och pannkakan hade strykande åtgång och planerna för nästa års sportlovsjippo gick vilda.
En sån härlig dag! Pröva på det ni också!



Tummen upp för vattenlöpning!

Har många gånger sneglat på dom där vattenlöparna som sakta segar sig fram på simhallens innersta bana i maklig takt. Ofta är dom två och två och pratar ivrigt hela vägen medan de sakta vandrar på i vattnet. Det ser ju så värdigt ut. Men lär ju ska vara effektivt i alla fall. My kind of sports!

Nå, nu har jag äntligen fått ändan ur vagnen och tagit mig för att pröva på vattenlöpning, med instruktioner från bassängkanten av en väldigt ivrig fysioterapeut som höll stenkoll på hållning, benföring och fart. Här var det inte tal om stillsam vandring och glatt småprat i vattnet utan det var full fart från första stund med intervallträning och benlyft och sparkar och boxning för att armarna inte skulle känna sig utanför. I vattnet går det ju ändå relativt lätt, men ack den stund då kroppen, som sekunden innan flutit fram som en Bondbrud i slow motion, skulle stiga upp på stegen och vackla ut i duschrummet, då var det inte så muntert längre.

Hemma i soffhörnet känns det riktigt bra såhär efteråt. Nästa onsdag är det dags igen, men jag vet redan nu efter första gången att dethär kan jag rekommendera!

Dagen efter dagen efter

Veckoslutet är firat i glada vänners och släktingars sällskap. Helt enligt planerna blev det en jätterolig helg, som kräver ett par dagars återhämtning. Därför passar det utmärkt att hålla ett par dagar ledigt på sportlovet och njuta av det vackra vädret tillsammans med ungarna. Men bara två, i onsdag är det jobb igen.

Lördag och söndag firades alltså i sällskap av moster och morbror, kusiner med äkta hälfter och småkusiner i massor och mycket traditionellt program som vindrickande, yatzyspel och skratt och skoj. Vi satt 19 personer kring bordet här hemma på lördag kväll. Middagen började med sillröra på Backers maltlimpa. För den som inte gillar sillröra fanns det sallad med halloumi och melon. Huvudrätten bestod av grisfilé med trattkantarellstuvning och ugnsgrönsaker (potatis, morot, fänkål, rödlök, körsbärstomat, paprika, broccoli och haricots verts). Allt avrundades med kaffe och dajmkaka. Maten räckte nippanappa till men ingen gick i alla fall hungrig från middagsbordet. Senare på kvällen dukade Maken fram nattmat och stekte korv så det stod härliga till.
Som traditionen bjuder var det sedan samling kring soppkastrullen på söndagen innan gästerna åkte hemåt och värdarna tog itu med städning. Sådana här veckoslut kan man inte ha ofta, men jag väntar redan till nästa träff!

Hur hände dethär?

Plötsligt bara kör jag igång. Med en egen blogg. Herregud, hur gick det till och hur ska det gå? Vad ska jag skriva om? Vad ska jag berätta? Jag vet inte vad som skrämmer mej mer: att ingen vill läsa min blogg, eller att någon faktiskt kommer att läsa den?

Såhär i mitt första inlägg vill jag i alla fall göra upp några enkla regler:
- jag skriver bara om sånt som intresserar mig. Intresserar det dig, så är det jättebra!
- jag lovar inte att blogga regelbundet. Låt dig hellre överraskas!
- jag slutar så fort det inte känns skoj mera.
Nu känns det redan bättre. Jag har inte lovat för mycket, så det kan bara gå uppåt härifrån.

Min första dag som bloggare är en fredag, mitt i smällkalla vintern. Dagen har gått på rutin: upp klockan 6, jobb hela dagen, handla veckoslutets mat, bastu, pizza (inte hemlagad idag, tyvärr), ett glas rödvin och så På spåret på SVT World.
Min äldsta son har svurit faned idag. Den milstolpen missade jag tyvärr, men blev glad av att se bilderna. Sportlovet börjar i morgon och en massa roligheter väntar under veckoslutet. Det blir det säkert mer om senare.

Nu kan jag hälla upp ett glas vin till, dra ett djupt andetag och vara stolt. Första steget är taget. Stay tuned for more...

Håller på att lära mig ett nytt språk

Lyssnade på det eminenta radioprogrammet Nästsista ordet i går. (Jag vägrar kalla radioprogram för poddar, call me oldfashioned). Det disku...