På västfronten lite nytt

Nu har vi lite eftersläpning i rapporteringen här. Men bättre sent än aldrig,  tänker jag och vill ge er ett par Stockholmstips att lägga bakom örat tills ni besöker grannlandets huvudstad nästa gång. Där tillbringade vi ett veckoslut senaste månadsskifte. Passade på att botanisera i bokhandeln, äta lunch i Hötorgshallen och fika på konditoriet vid Stortorget. 

Men framför allt åt vi middag på Markus Aujalays restaurang Tegelbacken. Mackan var själv inte på plats på lördagskvällen, men vi njöt av en utsökt matupplevelse i hans anda. Konceptet avviker från det normala trerättersupplägget. Istället äter man 4-5 mellanrätter, alltså mindre portioner av t.ex Tartar av Fröyalax med mandarin, yuzu, forellrom, citronverbena och koriander eller Bakat lantägg med sotade svartrötter, balsamvinäger, stekt bröd, hollandaise och örtsallad. Min absoluta favorit blev Tortellini med tryffelfärskost, parmesan, smörad svampbuljong och riven tryffel. Det vattnas igen i munnen bara vid minnet...

Lite pliktskyldigt bestämde vi oss för att göra ett grundligt besök på kungliga slottet som kulturellt inslag. Såpass att vi anmälde till en guidad visning, vilket visade sig vara ett smart drag. Maken till engagerad, kunnig och underhållande guide får man leta efter. En mycket välspenderad eftermiddag. Ja, ett riktigt trevligt veckoslut på det hela taget. Sedan tog vi flyget hem.


Tortellini i smakrik svampbuljong. I bakgrunden ses Makens ankbröst. 


Blandade känslor


Nu tycks det ha samlats böcker på nattduksbordet snabbare än jag hunnit läsa. (Besök i grannlandet brukar ofta inbegripa besök på bokhandel nämligen.) Oroa er inte, detta är enbart positivt och högen kommer att betas av i snabb takt under våren. Det tråkiga är att mina älskade biblioteksbesök blir nu lagda on hold tills högen minskat. Det kan man kalla blandade känslor. 

(Ja, det är en gammaldags klockradio ni ser på bilden. Den införskaffades på 1990-talet och fungerar alldeles utmärkt.)

Terrasshäng

Erkänn. Rubriken "Terrasshäng" fick dej att drömma dej bort till sommaren och ljumma sommarkvällar och vackra solnedgångar och kanske ett glas gott rosévin. 

Men nu är det faktiskt vinterterrassen jag tänker på och den livliga trafiken som tycks försiggå där så fort vi vänder ryggen till. Vad sysslar de med egentligen?  Och vem är det som umgås på vår terrass mitt i smällkalla vintern? 



En jobbig period

De senaste dagarna har varit riktigt jobbiga. Eller mest nätterna faktiskt. 

För ett par veckor sedan började vi kolla på en riktigt ruggig krimserie om människohandel och slaveri i Europa. Kryddad med hustrumisshandel, alkoholism och otrohet. En riktigt bra serie på danska, svenska, flamländska, tyska och franska. Men hemsk. 

Efter ett par avsnitt på kvällarna går jag och lägger mig och försöker koppla av (och koppla bort) med en god bok och råkade välja en roman som utspelar sig i Frankrike under naziockupationen. En riktigt bra skriven, spännande och viktig berättelse. Men hemsk. 

Gissa om jag har sovit dåligt om nätterna!

Nu är vi klara med serien The Team (första säsongen) och boken Näktergalen är slutläst. Nu ska jag ta en riktigt lättläst och underhållande feelgood-bok och kanske titta på ett par avsnitt av Frasier där det hemskaste är att hunden Eddie har ätit av hans bästa gåslever. Så kanske pulsen går lite ner på nätterna.  

Ett jäkla firande

Knappt är julen och nyåret förbi och de tre vise männen har kommit och gått  förrän det blir valdag och Runebergsdag och fastlagstisdag och fastlagssöndag. Och ännu en valdag. Och däremellan kommer halvsnödagen. Inte så underligt att Semikolonets dagen, som firades igår, nästan glömde bort. 
Semikolonet är lika viktigt som komma eller citationstecken; grattis i efterskott! 



Val, val, val

Valdagslunch ✅ (torskrygg och potatismos)

Röstning ✅ (inklusive kort och isigt hal promenad)

Valkaffe ✅ 









Nu lite valdagsstrykarbete innan kvällens valvaka. 

Ha en skön söndagseftermiddag i det gråa!



En korrigering och en ursäkt

Möjligtvis har jag nån gång uttalat en stark åsikt om läsvärdheten i Hangöförfattaren Karin Collins böcker. Närmare bestämt avsaknaden av denna. Och möjligtvis får jag nu krypa till korset och publicera en korrigering. Jag står i och för sig fast vid min åsikt om hennes tidigare böcker, de så kallade deckarna från Hangö. Men eftersom jultomten var vänlig nog att hämta Collins två första böcker i trilogin om Hangöbor under vinter- och fortsättningskriget, såg jag mig tvungen att åtminstone ge böckerna en chans.  Och den här gången övertygade hon verkligen. Stilen är bekant från de tidigare böckerna, men den här gången föll jag för historien och karaktärerna. Just det som gjorde att jag inte gillade hennes tidigare verk!






Mycket informativt om krigstiden i Hangö, lättläst och nästan lite spännande. Jag väntar ivrigt på del tre. 

"Att erkänna att man misstagit sig är att visa att man är klokare idag än igår."

På västfronten lite nytt

Nu har vi lite eftersläpning i rapporteringen här. Men bättre sent än aldrig,  tänker jag och vill ge er ett par Stockholmstips att lägga ba...